Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I söndags hade DN ett fyrsidigt uppslag om Trollhättekrisen. Bland alla ledsamheter framhölls det dock att det fanns ljuspunkter. Direkt citerat: "Men trots allt gynnas regionen av närheten till Göteborg. Folk flyttar från storstaden för att få billigare boende medan andra kan bo kvar i Trollhättan och pendla till jobbet i Göteborg. Om tre år kommer den dubbelspåriga järnvägen mellan Trollhättan och Göteborg att stå klar. Dessutom byggs nu fyrfilsväg mellan samma orter längs E45:an. Det väcker hopp." Man kan inte låta bli att dra jämförelse med situationen för pendlarobjektet Västervik-Linköping. Mig veterligt finns inte ens på det primärt avgörande politiska planet något bindande svar på hur den frågan skall lösas vad gäller vad gäller väg- och/eller järnvägsombyggnad.Trollhättejämförelsen haltar naturligtvis vad gäller befolkningsunderlaget. Icke förty. Västerviks och Tjustbygdens förbindning med Linköping är så standardmässigt efterbliven att det verkligen är på sin plats att ifrågasätta hur infrastruktursatsningarna fördelas över landet. Det eftersatta gäller såväl väg (RV 35) som järnväg och är mest accentuerat vad gäller sträckan Överum-Åtvidaberg.Men det finns en god sak i detta senare förhållande. Det går nämligen att med ett radikalt Alexanderhugg parallellbygga ny väg och järnväg mellan de båda orterna. I samma stund som man uttalar ambitionen att få ner restiden Västervik-Linköping via järnväg till en timme måste man samtidigt bekänna sig till ett radikalt tänkande vad gäller sträckningen. Det innebär att man säger farväl till järnväg genom Uknadalen. Inget att sörja för Uknaborna. Tågen stannar ju ändock inte. Och av egen erfarenhet, från min tid vid vägverket, vet jag att det finns fördelar att vinna vad gäller lokala vägars anslutning till väg 888 om järnvägen försvinner.Enligt min mening bör kommunen påyrka en snabbutredning av ett kombinerat väg- och järnvägsbygge mellan Överum och Åtvid öster om Såduggen och se till att frågan inte konsekvens- och miljöutreds i evighet. Att förlägga väg och järnväg i samma terrängkorridor innebär ju i sig en miljövinst gentemot om de byggs i separata sträckningar varjämte rationaliseringsvinster fins att göra i själva byggandet.I den tidningsartikel jag inledningsvis omnämnde framhåller ett av Trollhättans kommunalråd att det är väsentligt med "runda" regioner. Nog så riktigt! Det är vårt avlånga län med avgörande beslutsfunktioner i Kalmar som ligger bakom att våra kommunikationer mot Linköping i dag ser ut som de gör. Låt oss regionansluta mot Östergötland.Det skulle kanske heller inte vara så dumt med en infrastrukturminister från ostkusten som omväxling.
