Pensionärsmaten
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De gamla tillhör en generation som har fått lära sig att äta snällt det som serveras och tänka på dem som svälter, en tacksamhet som kommun och landsting tjänar grova pengar på. Jag är själv sextiosju +. Än så länge är jag vital och klarar kosthållet själv, men ibland oroar jag mig. Är det min egen framtid jag ser i den där lilla vita plastasken som hemtjänsten tar hem åt obetydligt äldre vänner och bekanta?
Så länge som möjligt kommer jag att försöka klara kosthållet själv även om jag i slutändan måste krypa fram till spisen, och jag har hört andra äldre damer, som också fortfarande klarar sig själva, säga samma sak. Situationen är då värre för manliga pensionärer. De tillhör den generation som aldrig fått lära sig att laga mat därför att deras hustrur då gjorde marktjänsten och som faktiskt far illa när inte längre hustrun finns i livet. Ni som kan och orkar: var inte så förbaskat tacksamma! Sätt er på tvären! Bråka, gräla, krångla! Äldre människor brukar ju vara bra på det i andra sammanhang. Det var ni som en gång jobbade och slet, betalade skatt och byggde upp det svenska välfärdssamhället. Ni har all rätt i världen att få äta er mätta på god och nyttig mat till överkomliga priser. Mat istället för medicinering! Kräv era rättigheter!
Lillemor Ohlsson