Pinsamt reportage/recension av Rhapsody In Rock
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Artikeln av Nils Svensson avvek från denna linje. Torsdagens stora begivenhet, Rhapsody In Rock var tydligen redan innan något som inte passade krönikören. "Det var minst sagt svårt att gå på Rhapsody In Rock med öppna sinnen" börjar krönikan och recensionen. Nils Svensson fortsätter i den följande texten med att få oss att undra över vårt val av kvällsaktivieter.
Den av många så uppskattade showen sågas på mycket lösa grunder.
När vi efter 4 timmars profesionella underhållning tog oss hem i den ganska ljumma natten tänkte många, att det är fantastiskt att lilla Västervik kan och får genomföra så stora arrangemang! En show med ett innehåll, som motsvarar 2-3 gånger så mycket som annars brukar erbjudas. Den här gången med en perfektion i timing, teknik och generationsöverbryggande musik och dans. Därtill också humor.
Man kan och ska alltid ha rätt att tycka saker om enskildheter och helheter. Men i det mummel och nynnande som hördes i mörkret hos den långsamt och värdigt hemvändande publiken fanns mycket lite som överensstämde med Nils Svenssons skrivning.
Att den för den breda allmänheten så "snälla" Robert Wells med glimten i ögat utmanade publik ibland, störde nog bara ett fåtal tillsammans med artikelförfattare Svensson.
För övrigt förvånande att en i förväg negativ person ska skriva om ett arrangemang som drygt 7000 i förväg positivt inställda valt och betalt för!?