Pressen på unga förstör skolarbetet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Pressen på att vara perfekt, att inte ha några fel och brister är så oerhört stor, och för vissa blir det för mycket. Man orkar inte längre gå till skolan för man vet att man kommer att ses av hundratals människor som alla har åsikter om ens utseende eller personlighet. Man blir fixerad vid att alltid se bra ut och då blir det svårt att lyckas i skolarbetet och betygen blir lidande. Det svåraste som finns är att försöka passa in, särskilt om man blivit mobbad tidigare och har dåligt självförtroende. Minsta negativa kommentar kan rasera självbilden totalt. Att bli kär kan vara det värsta av allt. Särskilt om det är någon du inte "får" tycka om. Någon som står högre upp i den sociala rangordningen (för den finns, tro inget annat) och som du vet att du aldrig kan få hur mycket du än ändar på dig.
Många vuxna propagerar för att man ska våga vara sig själv och inte falla för grupptryck, men har de någon uppfattning om hur verkligheten ser ut? Hur lätt är det att vara sig själv och samtidigt försöka bli populär? När de som har "makten" inte uppskattar ditt sätt att vara blir du utstött, och hur många vill det? Svar: Ingen. Alla vill i viss mån bli omtyckta och accepterade och vissa är villiga att gå hur lång som helst för att bli det.
Till er alla som snackar skit: Tänk er för innan ni öppnar käften nästa gång och sprider ut något som kanske inte ens är sant. Ett dåligt ryckte från högstadiet kan följa med till gymnasiet och förstöra hela gymnasietiden. Tänk på detta nästa gång du snackar skit om din granne, förra klasskompis eller någon annan du helt enkelt stör dig på. Tänk på vad det kan förstöra för den personen. Du kan få någon att begå självmord, vill du vara ansvarig för en annans människas död?
Till alla föräldrar som klagar över dåliga resultat i skolan. Tänk er att försöka koncentrera sig på att hänga med på lektionerna, lära sig något och skaffa sig en utbildning, samtidigt som du måste se perfekt ut hela tiden och alltid säga rät saker så ingen tar illa upp. Tänk er att försöka leva upp till kraven som föräldrar, lärare och kompisar har. Då är man inte sig själv längre, då har man fallit för grupptrycket. Lär er att acceptera ert barns vilja, även om den inte är er. Ingen kan bli läkare bara för att föräldrarna vill det, den egna viljan måste finnas där annars blir resultatet bra, prata med era barn, inte till dem.
Det är inte lätt att gå i skolan i dag, fråga vem som helst. Det värsta är att det inte finns någon konkret lösning på problemen. Vi kan inte förbjuda skitsnack, vi kan inte ta ifrån de populära makten och vi kan inte tvinga människor att acceptera varandra. Det enda vi kan göra är att ta ställning, vill vi vara som alla andra och inte sticka ut det minsta, eller vill vi stå upp för det vi verkligen tycker och våga vara annorlunda.
Det är modigt att konfrontera och gå emot sina fiender, men det är ännu modigare att våga säga ifrån till föräldrar med omöjliga krav eller vänner som vill göra om dig. Diskutera med dina föräldrar, de är inte alltid så dumma. Våga göra något snällt mot någon som är utanför. Allting räknas, även om det bara är att hälsa i korridoren eller att sitta med personen i matsalen. Låt ingen trycka ner dig. Det finns inga perfekta människor. Och skoltiden varar inte för evigt, det finns ett liv efter. Och det kan bara du bestämma vad du vill göra med.