Provokativt? Men sant!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi är verkligen inte bortskämda med politiker på ministernivå som inser familjens betydelse som samhällets viktigaste byggsten. Det är tack vare kd som man förmår och vågar ta upp den här frågan. Från den feministiska vänsterkanten fick vi tidigare höra till och med en satanisk proklamation om död till kärnfamiljen. Kd:s familjesyn är bokstavligen hatad på den vänstra "planhalvan".
Att Maria Larsson (kd) i samhällets övervägande familjefientliga klimat vågar i motvind tala visdomsord till familjens förmån, det är värt en stor uppskattning och det är min önskan att många, oavsett partifärg, skulle våga uttrycka sitt stöd. Att återupprätta kärnfamiljens betydelse och värde, att legalisera moraliska värderingar som är en förutsättning för familjens sammanhållning, det är den viktigaste och effektivaste åtgärd för att allt fler barn ska må bättre istället som nu att allt fler mår sämre. Den välgörande harmonikälla som automatiskt uppstår i en trogen familj där samförstånd och ömsesidighet råder, den är helt ovärderligt underbar.
Men inte i alla familjer är det alltid så harmoniskt och då är det inte alls underbart. Otrohet kan på kort tid förvandla den himmelska kärlekens lycka till hatets helvete. Den feministiskt härskarlystna mammans maktgalenskap kan vara lika förödande för familjen som den despotiskt kärlekslöse pappans knytnävar. Det finns en verksam medicin mot familjekonflikter. Vi behöver först och främst avgiftas från avarter som vi fick i oss med feminismen. Inse att vi är skapade till man och kvinna och vi är lika värda inför Gud som sådana. Trogen kärlek mellan kvinna man är helig i skillnad mot syndiga avarter. Låter det provokativt i nuvarande samhällsmiljön?
Jan Stepán