Rättighet och plikt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om du verkligen tänkt igenom det hela, och kommit fram till att inget parti är i närheten av dina värderingar, så rösta ändå, men rösta blankt. Röstar blankt gör man för att visa sitt missnöje, och det kan vara befogat. Om man enbart struntar i att rösta kan det av politiker, statistiker och allmänhet tolkas som ren bekvämlighet.
För att bemöta Åke Wimans insändare den 1/9 vill jag visa på ett liknande, men modifierat sätt att se på relationen frihet och politik. Rösträtt och andra mänskliga rättigheter har vuxit fram ur olika upplysningsideal och ideologiska källor. De kraftigaste rörelserna som vi fått äran att äta frukten av i dag, är från runt förra sekelskiftet, alltså i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Och förutom rösträtt och annan yttrandefrihet, föddes folkrörelser som nykterhetsrörelsen med idéer om hem med frihet från destruktivt supande, arbetarrörelsen med idéer om frihet från förtryck från bruksherrar, patroner och andra direktörer och slavdrivare, frikyrkorörelsen med idéer om människosjälars befrielse från tunga tankar om skuld, etcetera. Jag vågar påstå att om Gud skulle ge ett utlåtande över vad dessa folkrörelser åstadkom skulle han säga: "Allt var gott!"
Men det var då och i vårt lilla hörn av världen. I dag är frågan hur saker och ting utvecklats och hur det hänger ihop med resten av världen. För att ta arbetarrörelsen som exempel kan man fråga sig om den inte borde utsätta sig för lite självrannsakan och titta på vad den missat när det gäller internationell solidaritet. Men även liberalismen behöver utsätta sig för självrannsakan, därför att den har visat att människor i frihetens namn alltför ofta skapar destruktiva beteenden, till exempel i form av stenhård konkurrens, som ger dåraktigt, oförskämt rika människor och dåraktigt, oförskämt fattiga människor. Man måste ge friheten ett värde, alltså likt skolans läroplaner ett värdeinnehåll. Tänk på låttexten: "Frihet är ett lustigt ord som täcker ingenting, ingenting är värt nå´t, men är fritt."
FN är det absolut viktigaste forum för allt arbete med alla mänskliga rättigheter, det håller jag fullständigt med Åke Wiman om, och FN skapades av liberala idéer, men också som ett tecken på att människor under krig inte har någon frihet. Trots all negativ kritik som FN får är FN det absolut bästa, som mänskligheten kunnat enas någorlunda om. Tyvärr har de flesta i dag inte tillräcklig tillgång till de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, rent vatten och mat.
Jag röstar på det parti som jag upplever bäst antar FN:s utmaningar om en rättvisare värld, och det är miljöpartiet.