Rättslig skamfläck aktuell igen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu har det hänt igen. En 25-årigt manligt sexualmonster har våldtagit en berusad 14-årig flicka. Mannen var en nära vän till flickans mamma. Flickan berättade att hon sagt ifrån flera gånger till mannen att hon inte ville vara med honom. Flickan hade ej haft samlag tidigare, men när flickan vid ett tillfälle var svårt berusad i somras passade mannen på att utföra sitt "hjältedåd".
Tingsrätten dömde honom till två års fängelse (borde varit minst tio år) och att betala 75 000 kronor (borde varit en nolla till) i skadestånd. Den 16 november fastställde Svea hovrätt fängelsestraffet, men sänkte skadeståndskravet till 50 000 kronor, med motiveringen, att det är mindre kränkande för ett barn att bli våldtaget än för en vuxen.
Och mannen hade inte tagit till våld. Nej, naturligtvis inte, flickan var ju försvarslös på grund av alkoholförtäring. Enligt Hovrättsrådet har de hållit oss till praxis och tittat på hur man dömt tidigare. Det är så man baxnar.
Dessa lagboksfixerade tycks vara helt i avsaknad av medkänsla. Helt i avsaknad av psykologiska kunskaper, hur en 14-årig flicka upplever sin livssituation med den fysiska kropp hon skall leva i, under hela sitt liv. Att bli kränkt, först av ett hänsynslös manligt monster och sedan bli nedvärderad av det rättsliga samhället.
Och hur blir hennes tilltro till vuxenvärlden, som hon skall vandra in i om några år? Kan hon uppleva den trygghet, som är så viktigt för att få uppleva lycka och glädje under sin livsvandring. När hon blir behandlad på detta vidriga sätt, såväl av en enskild person, som av samhällets rättsliga instanser?
Hon kan börja hata sin kropp och livet. Och hur reagerar hennes själs liv? Hur skall hon kunna uppnå en balans mellan sin kropp och själ, som är så viktigt för att skapa sig en lycklig framtid?
Hon kan känna förtvivlan, som kan leda till, att hon begår självmord. Det har hänt tidigare och är inte ovanligt. Tar de rättsligt inblandade sitt ansvar då? En av journalisterna på en av våra kvällstidningar bad vår justitieminister Thomas Bodström om en kommentar till domen, men fick inget svar. Vilken fegis.
Hur hade han kommenterat domen om det hade varit hans egen dotter som blivit våldtagen. Hovrättens agerande är en kränkning för alla våra tonårsdöttrar. Det är bara att konstatera: Den svenska rättsliga skamfläcken har inte bleknat, den lyser starkare än någonsin. Den enda förutsättningen, för att kunna få den att blekna är att Högsta Domstolen tar upp fallet och att dess justitieråd har blivit begåvade med kärleksfullare hjärtan än vad Svea hovrätts medlemmar har. Man kan ju alltid hoppas.