Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar på Jan R Anderssons (M) insändare publicerad i Västerviks-Tidningen den 2 april. Jan R Andersson ondgör sig över det utbredda bidragsfusket som en undersökning, enligt honom, själv gjord av arbetsförmedlingen. I den utredningen påstås det framkomma att upp till 25% av alla arbetssökande fuskar genom att ljuga för arbetsförmedlingen om hur många arbeten de sökt. Jan R Andersson skriver: "Vi moderater tycker det är tråkigt att det fuskas med bidragen" (Herr Andersson är riksdagsman men vet tydligen inte att arbetslöshetskassan är en försäkring och inte ett bidrag.) Jag tror alla håller med Andersson i det påståendet, bortsett från att a-kassan är en försäkring. Det finns nog ingen som tycker det är kul att det finns personer som fuskar med vår gemensamma ekonomi. Däremot så handskas vår kära regering olika med olika fuskargrupper. När regeringen med Reinfeldt och Borg i spetsen tillträdde fanns det ett stort problem, enligt dem själva, med svartjobb i hushållsnära tjänster. Ett problem som var så nära dem själva att flertalet av statsråden själva fuskat med detta. De hade helt enkelt inte redovisat in de skatter som man som arbetsgivare måste redovisa. Vi skattebetalare fick på detta sätt mindre pengar att använda till vård skola och omsorg. Hur såg då regeringen på problemet? Sätta åt skattesmitarna genom att inrätta en ny skattpolis för att få bukt med fuskarna? Nej, man anser istället att problemet ligger i reglerna som gör det så dyrt och krångligt för arbetsgivarna istället för hos skattesmitarna. Regeringen ser genast till att kostnaderna för hushållsnära tjänster subventioneras av oss skattebetalare och vips har alla råd med egen hushållspersonal och vips är problemet ur världen, men det på bekostnad för oss medborgare då våra skattepengar subventionerar städning och diskning hemma hos stadsråden och deras kompisar. När det gäller a-kassan ser man lite annorlunda på saken. Där är inte problemet det stora tryck som varje arbetslös utsätts för av det regelverk som arbetsförmedlingen är satta att kontrollera. Problemet är inte att det ställs högre krav på en arbetslös än det gör på en som arbetar. En arbetslös är arbetslös 24 timmar om dygnet och får inte ha någon hobby eller fritidssysselsättning som hindra den från att ta vilket jobb som helst när som helst. En vanlig anställd jobbar bara 8 timmar om dagen, och har sen fritid där han eller hon får göra vad de vill. Problemet som regeringen ser hos de arbetslösa är den omoral som deras fuskande utgår ifrån. "Det är tråkigt att det fuskas med bidrag." Det är inte tråkigt att pressen på de arbetslösa är så stor så de känner sig tvingade att ljuga för att inte riskera sin försörjning. Det är inte tråkigt att de arbetslösa efter många månaders arbetslöshet och många avslag på arbetsansökningar, riskerar förlora sin inkomst genom att ha tappat sugen en månad, och den månaden inte sökt så många jobb som man borde. Utan Moderaterna tycker det är tråkigt med dessa "bidragsfuskare". Svartjobbsfuskarna fick statliga bidrag för att få råd med hushållsarbetet, men de arbetslösa fick sänkt ersättning, stramare regelverk och högre avgift. Man ser genast vilka som regeringen är solidariska med i sin politik.