Rekordvinster för börsbolagen

Västervik2005-08-30 00:25
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter tre kvartal ligger börsbolagens sammanlagda vinster på 52 miljarder kronor. Men det lär knappast leda till fler jobb.
Motsvarande siffra förra året var 37 miljarder kronor. Bakom rekordvinsterna ligger förutom det allmänna konjunkturläget en kraftig ökning av produktiviteten. Det vill säga att varje arbetare tvingas arbeta allt hårdare och i ett allt mer stegrat tempo. Omfattande personalnedskärningar har ägt rum.

Exempelvis har 90 000 arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin försvunnit sedan 2000. Långa och låga löneavtal har också satt sina spår i den dramatiska vinstökningen. Om dessa vinster kommer att användas för produktiva investeringar i syfte att skapa fler arbetstillfällen i landet är ytterst tveksamt. Allt tyder på att nedskärningarna kommer att fortsätta, och så även utflyttningen av industrin till låglöneländer. På bara ett år har drygt 20 000 jobb flyttats ut i börsföretagen.
Det finns åtskilliga börsföretag där kravet om lagstiftning mot avsked i företag som går med vinst kan drivas. Det kravet reste en av delegaterna på metallkongressen, Jan-Olov Carlsson från metallklubben i Volvo Umeå.

Pär Nuder, som upphöjts till finansminister av Göran Persson har hittills inte med ett ord kommenterat den dramatiska vinstutvecklingen, än mindre lagt förslag på konkreta åtgärder som att beskatta börsföretagen hårdare eller via andra politiska ingrepp komma åt delar av deras övervinster. Här är bankerna ett särskilt kapitel. Det finns väl ingen ledande socialdemokrat som i dag för fram kravet på ett förstatligande av banker och kreditinstitut, som förre finansministern Bosse Ringholm gjorde på den tiden han var ordförande för SSU.
Lika vag är Pär Nuder när han svarar på frågan om hur han ska få bukt med massarbetslösheten. Enligt Nuder själv är kampen för full sysselsättning hans och regeringens huvudprioritering - "Jag ger mig inte in på någon definition av full sysselsättning".
Han hänvisar till ekonomer att avgöra vad som menas med full sysselsättning, om nu inte orden betyder vad de ger sken av att betyda hela folket i arbete.
Läs mer om