Riksfärdtjänsts regler tar inte hänsyn till människan
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är förebyggande på så vis att reglerna är oantastliga vid en överklagan, eftersom det finns inskrivet att reglerna inte tar hänsyn till människan, som behöver transporten och syftet med den, utan bara tillgången till transportmedlen. Riksfärdtjänst har rätt att låta en handikappad person, som beställt en resa till en konsert komma när halva föreställningen har gått, eftersom det står inskrivet i reglerna att de inte behöver ta hänsyn till sånt.
Antagligen så har ingen handikappad person varit med och bestämt reglerna. Ingen människa född frisk skulle acceptera att bli behandlad av en myndighet på ett sånt sätt. Men en handikappad, som redan är begränsad, gör vi ännu mer begränsad. Så fort det handlar om pengar tar vi oss rätten att diskriminera och överträda våra lagar om allas lika värde.
Min handikappade dotter bor i egen lägenhet och klarar sig bra, med bara boendestöd. Hon har ingen assistent, eftersom hon inte vill ha det och känner en stolthet över att klara sig själv, som hon uttrycker det.
En gång om året har hon rätt till ett korttidsboende, så hon kan komma ifrån sin lägenhet och få lite andra intryck. För det mesta väljer hon en vecka på Furuboda folkhögskola, där hon kan träffa gamla skolkamrater.
Hon ringde mig en dag och sa att hon hade fått beskedet om en beviljad resa via riksfärdtjänst, men visste inte hur hon skulle gå vidare, då det inte fanns någon som helst information om det. Jag tog på mig att ringa beställningscentralen och förstår snart att hela första dagen skulle dottern förlora av sin enda "semestervecka", därför att det inte fanns något handikappanpassat tåg från Kalmar förrän vid lunchtid. Då jag tar kontakt med riksfärdtjänst uppger de att de inte tar någon hänsyn till människan, utan bara om det finns handikappvänlig transport någon gång under den aktuella dagen.
Jag visste ju att jag skulle få det här svaret, men som mamma tänder jag fortfarande till, även om barnet är fullvuxet och känslan av vanmakt är densamma som tidigare. En handikappad människa har alltid en strid att utkämpa, för de rättigheter som vi andra har tagit för givna.
Det är lätt att få känslan av att myndigheter inte vill hjälpa, utan vakar över att ingen ska kunna använda det, som en handikappad har laglig rätt till. Det är vanligt att en handikappad person blir uppmanad av en myndighet att "du får göra som alla andra", det är ju bra demokratisk tanke, men den förutsätter att man har samma möjligheter som alla andra och så är inte fallet. Visst finns det mycket att göra för att handikappade människor inte ska diskrimineras i Sverige.
Hur slutar den här historien? Jag skjutsar henne ner till Furuboda, bara för att det råkar vara söndag. Men hem måste hon åka taxi till busstationen, buss till tåget och taxi från tåget och hem. Hon måste ha tillgång till en toalett var tredje timme och Västerviks kommun måste köpa två biljetter, anställa en personal som åker ner och möter henne och hjälper henne hela vägen med packning, rullstol, på och av alla olika färdmedel.
Sedan kommer konsten att hitta varandra i vimlet. Ledsagaren ska leta efter en handikappad tjej, men dottern vet inte vem som kommer och måste förlita sig på att den som drar iväg med hennes rullstol är rätt person.
Det har aldrig hänt att ett sådant här arrangemang har klaffat. Någonstans står hon med sin rullstol och taxin kommer inte eller chauffören har inte klart för sig vart hon ska. Står jag i kassan i affären när hon ringer, kan det bli lite svårt att reda ut det. Jag bara frågar mig, blir det här billigare än att åka taxi hela vägen, om vi tittar i skattebetalarnas plånbok, för den totala kostnaden?Svar:
Riksfärdtjänst beviljas till personer som inte kan resa till normala reskostnader. När det gäller normala reskostnader görs en jämförelse med tåg 2:a klass. Fördyrade reskostnader kan vara en resa med bil, specialfordon, flyg eller en resa med allmänna kommunikationer tillsammans med en ledsagare. Det primära är givetvis att den funktionshindrade personen ska klara den aktuella resan. Finns olika alternativ/lösningar ska det billigaste alternativet vara gällande det vill säga utifrån den sökandes fysiska och/eller psykiska behov.
Görs bedömningen att en person klarar allmänna kommunikationer tillsammans med en annan person, en s k ledsagare, är det detta ressätt som ska råda. Om konserten är en dag då ingen kollektivtrafik går får man åka dagen innan, det vill säga en likartad situation som för en person utan funktionshinder.
När det gäller ledsagaren har den enskilde rätt att välja vem han/hon önskar resa med. Den ersättningen som utgår är själva biljetten. Om annan ersättning önskas kan detta beviljas men utifrån annan lagstiftning SoL och/eller Lss.
Grunden för all handikappolitik är att alla personer ska behandlas lika, detta oavsett funktionshinder eller ej. Jag tror inte att det finns någon som arbetar med funktionshindrade personer som anser att man inte ska ta hänsyn till människan, men trots alla lagar/bestämmelser och dylikt är det svårt att få ett samhälle som till fullo kan leva upp till intentionerna om ett samhälle för alla på lika villkor.
När det gäller området allmänna kommunikationer är arbetet med anpassningen mycket långt gånget, inom Kalmar län kommer alla fordon att vara anpassade frän och med augusti 2008. En liknande situation råder även i övriga Sverige.
Som övriga åtgärder kan nämnas stationsvärdar vid större bytespunkter, ledsagning vid alla större stationer etc. För oss som arbeter med trafik är det en självklarhet att alla fordon i vårt system ska kunna användas av alla. Vår målsättning är en integrering mellan den allmänna och den särskilda kollektivitrafiken, för de personer som har så stora funktionshinder att användandet av den allmänna trafiken aldrig kan komma på tal ska det finnas en kvalitativ särskild kollektivtrafik som komplement.