Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tack Mia Gahne för ditt svar på min något provokativa insändare om laxodling. WWF:s gullistning av odlad lax betyder att man bör tänka efter innan man köper den, säger du. Frågan är vad man ska tänka på när man tänker efter. Själv tänker jag på att det går åt 3-5 kilo frilevande fisk för att producera 1 kilo odlad lax. Och jag tänker på att det blivit så svårt att få tag på färsk makrill och rödspetta bara för att nämna några.Häromdagen kunde vi läsa om att pigghajen är utrotningshotad. Tonfisken finns inte längre i Atlanten. Bestånden av Tobis och Vittlinglyra är utslagna. Fiskfoderindustrin dammsuger världshaven i jakten på foder till fiskodling. Det som förvånar mig är att skickliga matskribenter som du själv och Tina Nordström med flera som vanligen är så noga med att framhäva vikten av bra råvaror vid matlagningen, så oreflekterat rekommenderar lax till middagen. För de allra flesta betyder det odlad lax som består av en rödfärgad, antibiotikabehandlad massa av löst och sladdrigt fiskkött med väsentligt lägre omega-3-koncentration än till exempel strömming och makrill. Det är också förvånande att produkten får kallas lax. Det är ungefär som att kalla fläskkorv för falukorv.Nu har till och med Miljörådet för svensk dagligvaruhandel krupit till korset och börjat diskutera om de kan fortsätta att acceptera WWF:s gullistning av odlad lax eller om den bör rödlistas. Tyvärr är MSC-märkning av fiskprodukter ännu alltför lite känd bland oss vanliga konsumenter. Innan den blir effektivare är det bäst att helt avstå från odlad lax. Strömming är godare!
