Rötter kvar i Västervik
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En fundering jag har är varför reser folk bort när dom fyller år? När får jag läsa, "jag är hemma på min födelsedag"?
Det är nu 60 år sedan jag lämnade min kära hemstad. För några av oss som lämnat staden är lyckan den att vi får ha den, för rekreation och för semester, av alla platser den bäst är, här trivs man hos vänner och kamrater.
Fa´n trot, men jag har nog en rot kvar i Västerviks kullerstensgator.