Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Situationen på skolan förbättras inte så länge rektor inte inser att kontrollen är förlorad och resurserna felfördelade.Resursfördelning är ett stort ansvar och ett risktagande. Som rektor borde man tagit hänsyn till pojkens behov. Rektor borde snabbt satt in resurser när det negativa resultatet av omfördelningen var ett faktum. Det är ingen ide att springa och gömma sig, det vore som att såga av den gren man själv sitter på. Det går inte att tiga ihjäl det här.Här har rektor ett unikt utgångsläge, föräldrarna emellan ser ut att samarbeta, vara vänner, och mobbarens föräldrar kommer inte med ursäkter som, "Näää min son skulle aldrig..., din dotter överdriver, de är ju bara barn." Det verkar inte vara några blåögda föräldrar som inte erkänner sitt barns beteenden. Jag vet att det finns riktlinjer att följa, det kan vara en djungel och ett pussel att få allt att klaffa. Men det är ingen ursäkt för att behandla barn så här och att hänvisa till ekonomin är inte hållbart. I en sån här situation är det mycket viktigt att lärarna tar ansvar och meddelar missförhållanden på skolan till förvaltningschefen, det är er skyldighet. Vad tycker barn- och utbildnings nämnden? Kan en rektor få agera så här? Dessa barn får ingen utbildning alls, de borde hållas hemma båda två. Det ena barnet går omkring och är rädd och otrygg och kan knappast tillgodo se sig en utbildning och det andra barnet lägger energin på fel saker. Vi har skolplikt i sverige men inte till vilket pris som helst !
