Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter att ha läst Åsa Frosterud Jägerhorns artikel om sälarna i Östersjön i VT den 27/6 vill jag ställa några frågor som det är mycket intressant att få svar på.Jag tänker inte beröra sälarnas födoval och påverkan av fiskebestånden, för oavsett om man är säl eller skarvkramare så förnekar flertalet att det har någon betydelse för det är skräpfisk som är huvudfödan.Du börjar helt riktigt Din artikel med att konstatera att sälarna är en källa till irritation när fångesterna ibland är uppätna. Men den bistra sanningen är att många fiskare från Haparanda till sydkusten har tvingasts sluta med yrkesfiskets på grund av sälarnas påverkan och fler blir det. Sedan tar Du upp bristen på torsk, men var är de uppgifterna hämtade ifrån? Sanningen är att den "bristen" har politiker och miljöorganisationer orsakat genom det köpmotstånd de framfört mot den lagligt fångande svenska torsken, för brist på torsk är det inte.Så till beräkningarna av antalet vikaresälar vid 1900-talets början. Du nämner 200 000. Det är 100 000 fler än vad Naturvårdsverket hävdar och lägger man samman dem med 200 000 gråsälar som Naturhistoriska riksmuseet påstår fanns vid samma tidpunkt skulle antalet vara 400 000, en helt orimlig siffra som saknar förankring i verkligheten. Men om vi håller oss till antalet vikaresälar så är det av stort intresse att Du redovisar de vetenskapliga bevisen för att så var fallet.Som vanligt får jakten skulden för att antalet sälar minskade så drastiskt på några decennier. Att jakten skulle ha decimerat beståndet till den nivå Du hävdar är en praktisk omöjlighet. Var finns i så fall avskjutningsstatistiken?Jag delar uppfattningen att antalet gråsälar har ökat lavinartat och i våra vatten har förmodligen populationen aldrig varit så stor som nu. Att bara få skyddsjakt på 20 är långt ifrån tillfredsställande med tanke på de skador de orsakar yrkesfisket och fiskebestånden.Svar:Av lästa rapporter, från bland annat Naturvårdsverket, framgår att sälstammarna numera ökar i Östersjön. Det i sin tur beror på att djuren i stort sett är fridlysta sedan 70-talet, men också på minskade utsläpp av miljögifter. För mig är sälen därför en symbol för ett friskare vatten i Östersjön, något jag förmodar alla kan glädjas åt.Min artikel grundar sig framför allt på en forskningsrapport från Naturvårdsverket "Havet 2008 - om miljötillståndet i svenska havsområden". Där kan du finna svaren på alla dina frågor och den statistik du efterfrågar. Du hittar den på www.havet.nu.Vad gäller skyddsjakt under 2009 på säl är det tillåtet med en avskjutning av 230 gråsälar längs Sveriges Östersjökust ner till Kalmarsund. Längs Kalmar läns kust är antalet 20. Uppgifterna kommer från Naturhistoriska riksmuseets enhet för miljögiftsforskning. Enligt Charlotta Moraeus, som finns på avdelningen, har jägarna i Kalmar län hittills inte rapporterat någon skjuten säl i år
