Simhallen en rättighet?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hon uppehåller sig i simhallen fler gånger i veckan, mellan tre och fyra gånger, och "motionssimmar". Alltid med simdyna eftersom hon ej klara av att simma på egen hand. Efteråt sitter hon en längre stund i bastun, ibland så länge att hon varit nära på att svimma, bland annat på grund av uttorkning och har även uttryckt sig att det är för kallt i bastun. Hon stannar en längre tid i omklädningsrum och duschrum för att visa upp sig, hon exponerar sig för att andra ska se hur smal och fin hon är.
Detta medför att barn och vuxna som kommer och besöker simhallen självklart reagerar när de ser denna lilla människa springa runt i simhallen. Det går inte låta bli att titta. Vad ger hon för signaler till små barn? De blir förskräckta och rädda när de ser henne. Varje gång hon beträder simhallen måste det var en stor risk att kroppen någon gång säger ifrån. Samtidigt är denna kvinna mycket aktiv även utanför simhallens gränser. Det är bara en tidsfråga innan kroppen totalt kollapsar.
Hennes säkerhet kan inte garanteras när hon kommer och badar och vem vill ta på sig ett ansvar när någonting händer? Denna kvinna behöver inte mer motion, hon behöver istället allt stöd och all hjälp hon kan få för att komma ur sin allvarliga sjukdom. Därför kan denna avstängning vara ett steg närmare att hon tillslut blir frisk.