Skidspår i Brevik
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Själv har jag åkt skidor sedan jag kunde stå på mina små fötter 1947 och har tävlat med framgång på den tiden jag var i den åldern. Jag har varit med om mycket sämre spår än i Brevik. Jag vill ge all eloge till spårmästaren. Jag saknade spåret några dagar efter den senaste snöfallet, men vi var flera tappra som åkte ändå.
Jag har försökt få med mig barn och ungdomar på skidåkning, men oftast blir vi skrämda av äldre manliga åkare som skriker att vi skall hålla oss undan, när herrarna far utan hänsyn till barnen. Är det inte barnen som är vår framtid?
Vist är spåren nertrampade, men bara från Skogshagaskolan till Breviksalpen, den högsta, och till Laxgatan, men det är högst 300 meter. Trots min nuvarande handikapp vill jag fortsätta att åka skidor bara för att jag mår så bra av det. För att jag har alltid älskat att åka skidor.