Skoldans ? varför inte?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I likhet med Fagge och övriga skribenter är jag övertygad om att privata fester skapar betydligt större problem, både för ungdomar och polis, än vad skoldanserna gör. På den typ av fester som äger rum i lägenheter och gårdshus är risken för överdriven alkoholkonsumtion, och nyttjande av droger och knark, betydligt större än på en, av polisen bevakad, skoldans. Det tomrum skoldanserna lämnar efter sig kommer enbart att fyllas med bråk och våldsamheter. Stadshotellets tidigare ambition att skapa en mötesplats för ungdomar var mycket hedervärd.
Det är dock oerhört tragiskt att ett fåtal vuxna människors missnöje väger tyngre än hundratals ungdomars glädje. Det tycks mig även som en fruktansvärd dubbelmoral, och total felprioritering, att vår kommun lägger större vikt vid att turister, som tillbringar ett fåtal sommarveckor i Västervik, ska ha det bekvämt, än vid att de ungdomar som bor här året runt ska kunna träffas och ha det kul ett par gånger i månaden. Jag är mycket ledsen att nödgas konstatera att politiker, företagsledningar och enskilda människor i praktiken inte verkar bry sig det minsta om ungdomars välbefinnande.
Visst, man kan låta käften gå och påstå att man satsar på, och värnar om, Västerviks framtid. Hur mycket sanning det ligger i sådana påståenden är dock högst tveksamt. Det är möjligt att de som bestämmer har skygglappar för ögonen, för de verkar enbart fokuserade på den smala, smala vägen som de tror leder framåt. Frågan är bara om inte avsaknaden av sikt åt sidorna fått dem att göra en helomvändning, för ibland verkar deras arbete endast leda kommunens utveckling bakåt. Till och med en blind är kapabel att se att Västerviks framtid ligger just hos de ungdomar man valt att utesluta från sitt synfält, och inte hos de turister man lägger så mycket pengar på.
Så länge utvecklingen går åt samma håll som i dag, är visionen ?Västervik ? den leende staden? endast en fjärran, ouppnåelig dröm, i total avsaknad av verklighetsförankring. För sista gången vädjar jag nu till Stadshotellet och övriga berörda att snarast ta sitt förnuft till fånga, och dra tillbaka beslutet om skoldansernas upphörande. Om inte annat, så i alla fall för vår stads framtid!