Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varför detta dödstabu? Döden verkar vara något som de flesta inte vill prata om, men det är den vi alla är på väg emot, så varför låta sig skrämmas? Döden är lika naturlig som födseln och när jag läste om hur Koverot blev uppsagd på grund av att han är medlem i bandet Blodsrit som i vissa texter sjunger om just döden, blev jag upprörd. Som Koverot själv berättade handlade en text om en tjej som tog sitt liv. Kan man inte se låten som en påminnelse, kanske också som ett slags sorgsen hyllning till hennes minne?Här i Sverige finns människor från flera olika kulturer och religioner och även om de som inte alls tror på den kristna tron, men vi ifrågasätter en utbildad lärare för att han spelar i ett black metal-band, borde inte alla individer ha rätt till sin tro och livsstil? Jag vill påminna rektor Sven Torstensson om att Sverige är demokratiskt och att vi har något som kallas yttrandefrihet. Låttexter kan ofta ses som poesi; skulle då poeter ej få arbete om de skrev om döden? För en del är självmord sista utvägen, det är den sorgliga sanningen. Så slutligen. På vilket sätt påverkar Emil Koverots bandmedlemsskap hans kapacitet som lärare? Släpp alla dessa fördomar.
