Slopa sysselsättningsgarantin
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man har byggt upp en enorm industri kring arbetslösa, vars främsta uppgift är att med alla medel frisera statistiken. Ingenjörerna i denna industri är politiker, handläggare på arbetsförmedlingen och försäkringskassan, konsulter och så vidare, varav alla verkar tro att arbetsmarknaden i dag är likadan som den var när deras generation skulle ut i den.
När man behandlas som en statistisk uppgift så känner man hur lågt människovärde man verkligen tillskrivs. Den som protesterar möts med hot om indraget sysselsättningsstöd, psykologundersökningar med mera. Jag vågar påstå att dagens politiker, från höger till vänster, bär en stor skuld till varför så många ungdomar idag går på Zoloft och andra anti-depressiva medel. Jag vågar påstå att arbetsförmedlingen och ungdomscentrum är medskyldiga.
Vi vill inte vara arbetslösa. Men vi vill inte vara ett slagträ i en politisk debatt heller. Praktikplatser och motivationskurser kommer aldrig att sänka arbetslösheten. En känga vill jag också passa på att skicka till fackföreningsrörelsen. Är det några ni representerar i dag så är det de med fast arbete och pengar på banken. Ni har totalt svikit oss osäkra arbetare. Vi får helt enkelt hitta egna former organisera att oss. Och då kanske vi inte är lika sugna på kompromisser och förhandlingar.
För osäkra arbetare är osäkrade arbetare. Vi kommer aldrig vara lojala mot någon arbetsgivare, och det är ju alltid en tröst. Under tiden får vi hoppa runt bland praktikplatser, utbildningar, tillfälliga jobb, fiffel och svartarbete.