Slöseri i högskattesamhället
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När staten spenderar våra skattemedel skall staten/samhället alltid ha i åtanke den lilla människan som kanske under ett helt arbetsliv knogat ihop till sin och familjens försörjning och inte legat samhället till last. Nu på ålderns höst sparar han/hon av gammal vana för att aldrig bli beroende. När den familjens skattepengar används för att någon statlig myndighet vill fira med sprit och exklusiv middag blir jag upprörd. När samhället slösar skattepengar på stora pråliga byggnader som skall stå som någon slags moment över en dynamisk kommunledning då blir jag irriterad. När offentligt anställda personer skaffar sig orimliga pensionsförmåner som den fattige skattebetalaren aldrig kunnat drömma om gör att jag till och med kan bli rasande. Skattepengar skall förvaltas med stort ansvar eller med en smålännings gamla ordspråk i åtanke: "En skall inte köpa det en behöver utan det en inte kan undvara".
Slutligen vill jag påminna om de ekonomiska sambandet: BNP= privat konsumtion + offentlig konsumtion + investeringar + (export - import). Den offentliga konsumtionen (ibland benämnd transfereringar) betalas med skattemedel och den privata konsumtionen genom arbete. Balans måste finnas mellan privat konsumtion och offentlig konsumtion. Finns inte den balansen hamnar vi i en ekonomisk kris. Inte ens ett kommunistiskt samhälle fungerar om vi tar ut 100 procent i skatt för offentlig konsumtion. Det enda vi skapar i ett högskattesamhälle är längre köer och korruption.
Nils Ronquist Kristdemokrat