Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Var fjärde har "ljugit för arbetsförmedlingen" strömmande ut i medier för en tid sedan.Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering hade precis presenterat sin senast rapport, angående de arbetssökandes vilja att söka arbetsförmedlingens anvisade yrken.Måste vi inte se hur verkligheten ut? Hur relevanta är jobben som anvisas? Har de arbetssökande de kvalifikationer som krävs för anvisat yrke? Hur ser livssituationen ut?Arbetsgivaren påpekar oftast att det i själva verket är svårt att få tag i arbetskraft. Vår tolkning är att rapporten utgår ifrån att den arbetssökande ska stå med "mössan i hand" och finna sig i vad som erbjuds, hur dåligt det än kan tänkas vara, ur arbetsmiljösynpunkt och andra förmåner.Att använda sig av taktiken att utse arbetslösa till syndabockar är ett uselt försök att slippa ta ansvar för de arbetslösa och de sjukas livssituation. Vi har goda vänner och bekanta som anvisas till arbeten de ej har kvalifikationer för, men som de uppmanas söka trotts bristande kvalifikationer.Att uppleva avslag efter avslag skapar uppgivenhet, en känsla av maktlöshet att inte kunna gå till ett arbete och dra sitt strå till stacken. Vad som är mest oroväckande är att marknaden som i skrivande stund befinner sig i en högkonjunktur inte klarar av att sätta människor i sysselsättning. Hur kommer det då se ut när vinden vänder och hjulen stannar?Problemet måste angripas genom rättvis skattepolitik, inte skattesänkningar för de redan rika. Stora satsningar måste göras på vård, skola och omsorg för att bekämpa stressen som följs av underbemanningen. Infrastrukturen måste rustas upp (exempelvis Tjustbanan i vår region). Detta istället för att upprepa osanningar till oss medborgare.Nej till denna syndabocksmentalitet, fram för allas rätt till arbete, ökad jämlikhet och rättvisa.
