Smalspåret följer alla bestämmelser
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Smalspårsjärnvägen genom Verkebäck har funnits i drygt 125 år. Järnvägen är också den historiska grunden för ortens tillkomst och utveckling. Transportverksamheten på järnväg, till sjöss och främst numera på landsväg har präglat och präglar fortfarande miljön i Verkebäck. De speciella topografiska förhållandena är ytterligare en aspekt, liksom det faktum att bebyggelsen i några fall ligger mycket tätt inpå järnvägen.
Smalspårsjärnvägen Västervik-Hultsfred är av Riksantikvarieämbetet utpekat som ett av landets tolv särskilt intressanta så kallade industriminnen. Kulturmiljön i Verkebäck, med hamnen, järnvägen och den äldre bebyggelsen för verkstäder och handel, är en påtaglig del av värdet i detta industriminne.
Ur samhällsplaneringssynpunkt är järnvägens sträckning klassad just som järnvägsmark i kommunens detaljplan för Verkebäck och har så också varit under de år under 1990-talet då järnvägstrafiken tillfälligt låg nere i avvaktan på Vägverkets färdigställande av bron för E22 vid Rödsle.
Av insändaren kan man få intrycket järnvägen underhålls och trafikeras i strid med gällande bestämmelser eller utfärdade tillstånd. Så är naturligtvis inte fallet. Kemisk ogräsbekämpning är exempelvis omgärdad av särskilda bestämmelser och kräver tillstånd från berörd kommun. Att tågen vid vissa obevakade vägkorsningar måste ge signal handlar om krav från trafiksäkerhetssynpunkt. Det finns heller inga restriktioner mot användning av den rullande materielen, som vi har på Smalspåret från till exempel miljösynpunkt. Det förtjänar att påminna om att allmänheten inte heller har rätt beträda järnvägen utanför plattformar och gångvägar.
Naturligtvis är vi måna om goda relationer med våra grannar i Verkebäck och längs hela den sju mil långa järnvägen. I Verkebäck har vi ett sedan flera år ett fruktbart samarbete med Verkebäcks byalag i olika frågor. Vi är lyhörda för synpunkter på verksamheten och arbetar för att vi inte skall störa kringboende onödigtvis.