Snöröjning ? ett återkommande tema
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men hittills har kommunen nöjt sig med att ploga körbanorna och lämnat inte bara gångbanorna utan också av snösvängen tilltäppta infarter åt sitt öde. Det sistnämnda fallet är speciellt allvarligt. Alla fastighetsägare är inte några ungdomar, själv är jag i 85-årsåldern. Det är knappast att begära att vi gamlingar ska orka med att skotta bort snön i alla lägen. Mina barn bor inte i Västervik och har för övrigt egna fastigheter att skotta. Ska vi då leja hjälp? Nej, eftersom det är kommunens skyldighet att städa upp efter sig och vi lojalt betalar vår skatt, så förväntar vi oss att kommunens ansvariga tjänstemän till slut tar sitt ansvar och fullgör sina skyldigheter efter förmåga.
Jag förstår att snöröjningen är ett svårbemästrat problem, och jag har flera gånger tipsat om en detalj, som kunde ändras till det bättre. Ett skolexempel: Stenhamragatans norra sida har sex fastighetsägare och lika många infarter medan gatans södra sida bara har en ägare, kommunen, och en infart, nämligen till parkeringsplatsen, som skötes som en gata. I övrigt inga infarter. Men när snösvängen äntligen tar itu med gångbanorna rasslar den ? i suverän likgiltighet för fastighetsägarnas intressen ? iväg på Stenhamragatan och skottar bort snön från kommunens gångbana vid parkeringen på södra sidan av gatan. Fastighetsägarna får stå där med lång näsa på sina igenkorkade infarter.
När ska de som bestämmer lära sig att för allmänheten räcker det med att ena trottoaren på Stenhamragatan är i gångbart skick? Bästa Snösväng: Välj i stället den norra sidan! Det skulle glädja fastighetsägarna, och kommunen skulle faktiskt tjäna lite grann på det valet, eftersom det skulle betyda att kommunen slapp sanda ?sin trottoar? så länge den är oskottad, medan däremot fastighetsägarna är skyldiga att sanda sina trottoarer, när den kommunala snöröjningen skottat fram dem (efter att först ha täppt till dem).
Hoppas att den kommande kommunala informationen om snöröjningen visar sig ha tagit intryck av ovanstående rader, och ådagalägger någon ambition att fullfölja de åligganden där det hittills brustit. Annars får signaturen som vanligt återkomma nästa år med några beska piller.