Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allt sedan människor fått bred tillgång till kunskap genom allmän utbildning har fördomar och generaliseringar om olika företeelser minskat i samhället. Inte minst har olika länders invånare eller olika yrkesgrupper betecknats med generella förgrovade och felaktiga epitet. Svarta har rytmen i blodet, smålänningar är snåla och kommunalarbetare står bara och hänger på spaden. Nu uttalas också fördomar och generaliseringar mot socialsekreterare som yrkesgrupp. De gör inget bra jobb, ingriper inte i rätt tid, saknar utredningskompetens och är arroganta. Det senaste från en debattartikel i Aftonbladet den 24 april undertecknad av två advokater. Vi vill gå i svaromål utan att fördenskull utdöma hela advokatkåren.Socialtjänsten har många problem att brottas med. Fler och fler tyngre fall som kräver stora resurser. Färre socialsekreterare ska utföra mer arbetsuppgifter än tidigare. Kommunala anslag som inte räcker. Bristande tid för förebyggande insatser och efterarbete. Förebyggande arbete finns inte ens trots att de tidiga insatserna drar små kostnader. Trots det gör socialsekreterarna som helhet ett fantastiskt arbete för att upprätthålla välfärden. Barn, ungdomar och bostadslösa, alkohol- och drogberoende personer ibland i kombination med psykiska sjukdomar och folk med allmänt svag ekonomi får dagligen stöd och service av socialtjänsten. Självklart är inte alltid stödet tillräckligt och fel begås säkert även av socialsekreterare. Efter exemplen i Rödeby och Vetlanda döms tyvärr alltför ofta yrkesgruppen ut av både allmänheten och advokater.Hur ser förutsättningarna ut? Ofta får nyanställda ta många svåra fall trots att de saknar erfarenhet. Kompetensutveckling och handledning finns det inte mycket tid för. Få hinner följa aktuell forskning och ta till sig det. Hot och våld är mer eller mindre vardagsmat. Socialtjänstlagens mål är en kvalitativt högtstående välfärd men de lokala budgetarna sätter ofta gränser för insatserna. Här ser vi flera exempel på systemfel - oavsett om socialsekreterarna är aldrig så hängivna. De får ständigt göra avkall på sitt kunnande på grund av budgethänsyn. Ta Nybros socialtjänst som exempel. Personalen gick ut med opinionsbildning emot ett kraftigt besparingspaket. Men inte var det den egna lönen eller arbetsmiljön som stod i centrum utan en omsorg om klienterna och den sociala verksamheten. Man lyckades också kraftigt reducera besparingarna. De flesta socialsekreterare brinner för välfärden och en bra service. Det är därför de valt yrket. Det är inga cyniker. Vi har en mycket bättre socialtjänst än vad vi betalar för.
