Sommarbrev om överflöd och "informationssamhälle"
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kvinnornas berättelser i böckerna jag läst har utspelat sig hundratals år bakåt i tiden då var det inte fråga om utbildning eller att det fanns val eller alternativ över huvud taget. Att det skulle satsas något på flickor var otänkbart, förutom hemgift förstås. Livet var inte lätt för kvinnorna i böckerna, stora svårigheter och förluster möter dem på deras väg mot mognad och insikt, fast i böckernas värld är allt möjligt och naturligtvis finns människor omkring dem som stöttar dem på deras väg mot nya mål i livet.
Mina bokstarka kvinnor såg längre än till egen vinning de ville ändra missförhållanden. De visade genom sin vilja och sitt engagemang att det gick att förändra och att åstadkomma något. Så arbetade de mot slavhandel, skapade bättre förhållanden för anställda, arbetade för rösträtt, skapade arbeten, startade affärsrörelse, reste med mera. De var att räkna med och ville göra något trots att de råkat bli födda till kvinns och de gjorde det.
Så långt somrig läshunger. Då trillar och virvlar tankarna vidare till verklighet och nutid. Vad finns för missförhållanden vi skulle behöva rätta till idag? Vi skriver 2004. En modern tid, allt heter post-någonting och man kan läsa olika förslag på vad denna tid ska gå under för beteckning av framtida generationer, informationsåldern är ett sådant förslag. Inte dåligt. Fast efter närmare eftertanke undrar man hur det skulle kunna vara.
Hälften av världens befolkning har aldrig talat i telefon! Västvärldens perspektiv är pinsamt centrerat till vår, relativt sett, välmående del av jorden. Och vadå information? I en tid där man vet hur man skyddar sig mot till exempel HIV dör miljoner människor varje år på grund av att man blivit smittad. Vad gäller information blir man då ursinnigt frustrerad och känner det mer relevant att snarare tala om misslyckad informationsålder
Ur det perspektivet tror jag snarare att efterkommande generationer kommer tala om 2000-talets människor som visserligen ganska tekniskt begåvade, man lyckades ju faktiskt ta sig till månen, men fullt utvecklade kan denna tids människor inte ha varit om allt stått rätt till borde de rimligtvis haft några generationers perspektiv i åtanke i sina göranden och låtanden.
Nej, informationssamhälle vore en komplimang. Individ-, eller egoistsamhälle skulle passa bättre! Det säger jag såväl till Dig som till mig själv.
Jag menar, vilket överflöd hur många som helst av oss ändå lever i. I väst har vi långt mer än vi behöver för dagen. Vi har saker som vi aldrig ens tänker på att glädjas åt. Och visst räcker vi till för fler. Eller?
Makt har det handlat om i mina böcker också makt som använts till något gott och positivt. Makt har jag också läst om i artiklar, senast 15 juli när ungdomsministern ville ha mer makt åt ungdomar något kristdemokraterna motionerade om i kommunfullmäktige i Kalmar för något år sedan då var det blankt nej från s-majoriteten. De gjordes redan tillräckligt. Jaja, åter till detta med makt. Makt. Makt att bestämma. Att bestämma över sitt eget liv. Fast så enkelt är det inte, makt har man inte för sin egen skull makt är ansvar. Ansvar även för andra. Vi lever inte för oss själva. Då hade ju allt varit så oerhört enkelt. Nej, det finns alltid andra att ta hänsyn till också. De gånger man varit till nytta och hjälpt någon annan, det är väl de gångerna i livet man varit medmänniska som man känt sig som mest levande.
Hur långt har vi egentligen kommit idag när vi skriver 2004? Eller har vi kommit långt? Är vi så inriktade på teknik och materiell framgång i nutiden att vi glömt att ansvaret måste sträcka sig mot framtiden. Att göra något åt missförhållanden och orättvisor idag är ett sätt att ta ansvar för ett imorgon. Det skulle kunna innebära andra prioriteringar, andra sätt att informera t ex. Vågar man sig på att ens tänka tanken att det skulle kunna innebära en något lägre levnadsstandard för vår, generellt sett, oerhört rika del av världen. Utbildning och kunskap, att veta, det är mer än att informera. Det är först då man kan ändra. Man måste bli medvetandegjord annars vet man inte att man behöver förändra sa en pedagogiklärare jag hade. Jag har aldrig glömt det.
Sommarfunderingar har nog fler än jag. Böcker vi fångas av leder tankar på nya vägar. Livet och de livserfarenheter mat tar till sig ger ett visst perspektiv. Men, låt oss inte luras av begrepp som informationssamhälle eller andra begränsande trendord. Sanningen är väl den att varje generation måste ta sitt ansvar. Vårt ansvar under denna första del av 2000-talet är att låta all den kunskap och erfarenhet vi har, alla de tekniska lösningar som finns och all den ekonomi som genereras, allt detta måste vi låta använda på ett sådant sätt att vi är med och skapar en rättvisare värld, i det ordets verkliga mening.