Spelen tar över elevernas liv
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur många av er föräldrar har ofta konflikter med era barn om deras tid framför burken?
Vet ni hur många timmar varje dag era barn sitter?
Jag arbetar på en högstadieskola i kommunen och jag har nu i ett par år iakttagit spelets intåg i skolans värld. En vanlig uppfattning som en del har är att det börjar bli ett problem med ungdomarnas spelande. Då kan jag berätta för er: Det är redan ett problem och det är gigantiskt.
När ungdomarna kommer till högstadiet har det redan varit ett problem under mellanstadiet. Kanske är det så att ingen har slagit på stora trumman fram till dess. Här på högstadiet höjs kraven avsevärt. Helt plötsligt måste man lägga tid hemma på studier och då börjar det märkas att något inte är som det borde.
Tecknen vi ser är så tydliga. Eleven gör sällan eller aldrig läxorna vilket resulterar i att provresultat blir lidande. Helt plötsligt har eleven också mycket mer frånvaro än tidigare och de är nästan konstant trötta och får inget gjort på grund av detta. Givetvis kan man inte tillbringa en dag i skolan där man behöver koncentrera sig om man sovit endast ett par timmar. Klasskompisarna vet mer än oss som lärare och ger små syrliga kommentarer att "Nisse" är hemma och spelar, när han egentligen borde vara i skolan. I korridorerna snackas det vilt om olika spel, vilka monster som dödats och vilka vapen som är bäst att använda. Givetvis kan inte dessa elever koncentrera sig på något i skolan när spelet helt tagit över deras tankeverksamhet.
En del föräldrar kanske anser att bara deras son eller dotter kommer upp och går till skolan så är det inget problem. Helt obegripligt i så fall. Om eleven är så trött att han eller hon nästan somnar, då är ju det nästan likvärdigt med att inte vara här alls.
Jag brukar ofta fråga eleverna vad de gjort i helgen. Ofta får jag till svar att de spelat i princip hela helgen, från morgon till kväll. De skulle däremot inte erkänna för mig hur mycket de spelar på vardagarna, men jag vet att många går hem efter skolan och sitter fram till sovdags.
Hur många timmar är rimligt att sitta framför spelet varje dag? Jag har ingen aning. Det måste vara upp till varje förälder att bestämma. Det är nämligen ni som föräldrar som fortfarande bestämmer över era barn. När dom har fyllt 18, då kan dom själva bestämma. Det är ni föräldrar som måste gå in och ta över situationen, ni måste sätta ner foten och helt enkelt säga vad som skall gälla. Så enkelt är det.
Skapa kompromisser med era barn. Bestäm hur mycket speltid det ska finnas varje dag och håll sedan på det. Märker ni att er överenskommelse bryts, då gäller det att ta till andra, mer drastiska åtgärder. Ta strömkabeln vid en viss tid. Har barnet dator på rummet, ställ den någon annanstans.
Det är ni föräldrar som bestämmer, kom ihåg det.
Det finns elever som fixar skolan trots att de sitter på tok för många timmar varje dag. Finns det då inget problem? En bra måttstock för om spelandet börjar bli problematiskt är om en konflikt blossar upp när ni tar upp frågan. Nämn lite försiktigt att ni som föräldrar har funderat på att införa speltider. Då kommer ni garanterat att märka hur det ligger till. Det är faktiskt så att är det inget problem nu så kan det bli i framtiden. När barnen går i årskurs sju är det mycket lättare att vinna fighten om spelandet än när de blir äldre och gå i nian. Ta tag i det från början och jobba förebyggande.
Skolan kan inget göra annat än att påtala problemet. Det är ni som föräldrar som måste visa vem som bestämmer. Kanske känner ni att problemet är övermäktigt, ta kontakt med andra föräldrar och kolla av hur det fungerar på andra håll.
Gå ut på nätet och informera er om hur ni kan gå tillväga och hur andra har gjort. Det finns mängder av artiklar där man kan läsa hur andra drabbats, vilka symptom som finns och hur man kan börja lösa situationen
Att ungdomarna har hittat något att göra som de älskar är verkligen bra. Se bara till att det blir i måttliga mängder. Det kan ta över andra saker i deras liv, saker som är bra mycket viktigare och mer betydelsefullt, nämligen sociala relationer.