Staten ska ersätta skarvens skador

Västervik2007-08-11 00:25
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För många markägare kring kusterna är skarven en fasa. Fåglarna är fridlysta och får därför inte jagas. Att inte tillåta jakt är fullt acceptabelt för en fågel som är utrotningshotad, men skarven kan inte klassas som utrotningshotad. Bara i Sverige beräknas det finnas över 200 000 skarvar.
Skarv förstör mark genom att avföringen består till stora delar av ammoniak. Ammoniaken dödar växtligheten på de öar där skarven bildar kolonier och ofta kan man på långt håll se att en ö är en koloni. Ön är död förutom enstaka växter som klarat sig, och i resterna av de döda träden är det fullt med fågelbon. Även fiskenäringen drabbas genom att fåglarna äter upp fisken, och antingen fastnar i fiskeredskap eller förstör dem.

De som drabbas av skarven sitter i en grym situation. Lagstiftningen förbjuder dem att skrämma bort eller jaga skarven varför denna fågel kan kosta stora pengar för de drabbade. En ö där skarven bildat koloni kan på några år förvandlas till en kal klippa helt utan varken natur- eller jordbruksvärde. Det är också den enskilde som tvingas bära hela kostnaden för skarvens skadeverkningar.
Om staten förbjuder markägare från att jaga skarv så är det också rimligt att ersätta dem för den skada som uppstår av skarven. Om skarvarna ödelägger en ö bör staten i så fall ersätta markägaren till ett rimligt och marknadsmässigt belopp. Ytterst är detta en anständighetsfråga, väljer politikerna att fatta ett beslut måste de även ta kostnaderna och inte vältra över dem på andra.
Läs mer om