Storm i ett vattenglas eller svårt att ta kritik?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han säger bland annat att Västerviks kommun är känd i Sverige som en framåt pedagogisk kommun. Det är glädjande att höra, att Västervik får beröm ute i landet, men i den nyligen redovisade 15-i-topp-listan över landets bästa skolor var Västervik tyvärr inte med. Rankingen gjordes med hänsyn till resurser till skolan, andel pedagogiskt utbildade lärare, lärartäthet och elevernas resultat.
Åter till innehållet i artikeln med Iselau. Förr-förre skolchefen Nils Westberg fattade pennan och framförde i en debattartikel, sina synpunkter på innehållet, och var kanske med all rätt kritisk bland annat mot den så kallade Cockpit-utvärderingen och en del formuleringar och åsikter som framfördes av Iselau. Han ville ha debatt, men han hade nog aldrig väntat sig den reaktion som uppstod.
Det som hände var både intressant och oroväckande. Artikeln startade ?skrivande? från olika håll. Nya skolchefen skrev, Inger Wiman var mycket upprörd och skrev både försvarstal och kallade Westberg för ?bitter och grinig?. Mats Hugosson skrev och talade om kränkningar och personangrepp och bad till och med om ursäkt för det som stått i Westbergs artikel! Därefter hamnar Westberg i blåsväder, partipiskan börjar vina (som Frosse brukade säga). Den store ?syndaren? måste skriva ännu en artikel, be om ursäkt och förklara att han ensam står för åsikterna i den första artikeln.
Det är oroväckande om en debattartikel väcker så starka känslor hos skolpolitiker och att ?locket sedan läggs på?. Det är svårt att ta kritik, men nu har ju stormen bedarrat, inga fler åsikter eller synpunkter kommer fram och allt blir som förut.