Studieförbunden behövs
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den ur de djupa folkrörelseleden sprungna folkbildning, som dagens studieförbund i dag bedriver i studiecirkelform, har 100-åriga traditioner. Trots detta "antika" koncept är metoden lika effektiv nu som då för att bevara och förstärka den demokrati och det djupa folkliga engagemang den då grundlade.
Dessutom är bildningsförbunden kulturbärare och -bevarare främst i den glesbygd där en gång dagens kulturarvs vagga stod.
Då är det med oro och sorg som vi i dag noterar ett vikande intresse och minskad förståelse hos vissa grupper av dagens beslutsfattare att genom bidrag finansiera deras arbete. Resultatet blir då att stora grupper ställs utanför av den avgiftshöjning som framtvingas. En av TCO nyligen genomförd undersökning visar att var fjärde hushåll inte disponerar 1000 kronor till kostnader utöver de dagliga behoven.
Som exempel på viktig verksamhet kan nämnas föreningskunskap för styrelser och medlemmar i nybildade föreningar, miljöorganisationer, olika invandrargrupper, grupper verksamma med egenrehabilitering med flera. Här får de en insikt i grunderna för demokrati och parlamentarism och lär sig att samarbeta kring majoritetsbeslut och andra för samexistens viktiga frågor.
Detta är några exempel, listan skulle kunna göras längre på de frukter samhället skördar av den verksamhet som studieförbunden bedriver.
Vi utgör inget parallellt alternativ till skolväsendets utbildning utan är en kompletterande resurs i att öka insikten om behov av social kompetens, kunskap om hur de demokratiska beslutsvägarna fungerar tillsammans med flera andra existentiella frågor.
Slutligen för vi ut kultur i glesbygden till de människor som är bosatta utanför kommunernas tätorter och stadskärnor, där det finns och måste finnas människor.
Studiecirkelns grundläggande uppgift är att ge tid till eftertanke och samtal. Det är viktigt att vi både ger oss tid att tänka ? och inte minst samtala ? för att orka med livet i dagens högeffektiva samhälle.