Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vid landstingsstyrelsens senaste sammanträde presenterade psykiatriförvaltningen den nuvarande kösituationen inom verksamheten. Vid föredragningen framkom att resurserna till unga med ätstörningar inte räcker. Tydligast är bristen på resurser till patienter med ätstörningar i norra länsdelen. Under förra mandatperioden, då vi allianspartier satt i majoritet, påtalade ständigt vänsterblocket behovet av likvärdig vård i hela länet. Hur blev det då när man själv hamnade i majoritet? Jo, flera utsatta barn- och ungdomsgrupper får inte den vård som de behöver beroende på att de bor på fel plats i länet. Det gäller till exempel barn och ungdomar med ätstörningar. Det finns nämligen stora skillnader i hur resurserna på ätstörningsenheten i Kalmar utnyttjas. Endast 25 procent av de behandlingar som genomfördes på enheten i Kalmar under år 2007 gjordes på barn från norra länsdelen. Det verkar föga troligt att problemen med ätstörningar skulle vara så avsevärt mycket mindre i norra länsdelen än i söder. Den enda rimliga slutsatsen är därför att alla barn och ungdomar i den norra länsdelen inte får den hjälp de behöver. Trots det vill inte vänstermajoriteten anslå medel till en ätstörningsenhet i norr. Situationen är lika illa för barn med autism. Även här ville vi allianspartier anslå ökade resurser för att klara de behov som finns, men även här fick vi nej. Vänstermajoriteten ansåg att det gick att klara behoven inom befintliga ekonomiska ramar men nu framgår det tydligt att så inte är fallet. Man bortser därmed från sjukvårdens grundläggande prioriteringar och ställer en behövande grupp patienter utan tillgång till behandling och träning. Vänstermajoriteten sviker därmed barn och ungdomar med stora behov. Det är inget annat än första klassens dubbelmoral. Men det är klart - det är ju inte val i år!
