Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om inte direkt förvånande så är det verkligt skrämmande att enskilda partimedlemmar får en smäll av partipiskan om de dristar sig till att gå mot sitt partis grundinställning i en enskild fråga. I min enfald har jag inbillat mig själv, och ibland även andra, att numera när det är möjligt att rösta på en viss person, utsedd av sitt parti och angiven på valsedeln, att man skulle ha nytta av det på så sätt att man kunde lita till den personens omdöme.Den villfarelsen är jag nu definitivt botad från. Vi har fått bekräftelse på att man som riksdagsman, i vissa fall, är tvungen att rösta mot sitt samvete och därmed tillfredsställa sitt partis grundinställning för att inte riskera att bli påhoppad och utmobbad av sina parti-"kamrater".FRA-beslutet har tydligen väckt svenska folket ur sin törnrosasömn. Hoppas att det uppvaknandet genererar flera protester i framtiden vid försök till kommande genomdrivande av huvudlösa och/eller orättvisa förslag. Konstaterar tacksamt att folksjälen inte är kväst.
