Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ica har genom sin kvalitetsdirektör, Johanna Stiernstedt, förklarat att Sverige bara är till 70 procent självförsörjt med griskött. Var tredje svensk har ingen möjlighet att välja svenskt om så önskas. Hur har vi hamnat i denna situation?Vi har mycket goda förutsättningar att producera kvalitetskött i landet. Jag vill nämna några faktorer:Världens strängaste och bästa djurskyddslag.Genom bra stallmiljö, anpassat foder och noggranna kontroller förebygger vi förekomst av salmonella och kan föda upp grisar utan antibiotika i fodret. Vi har ett litet antal grisar per hektar åker. Danmark har åtta gånger mer djur på samma areal.På kontinenten och i Danmark finns stora problem med framförallt två sjukdomar, MRSA (multiresistenta bakterier) och salmonella, något som vi lyckats bekämpa här och ett orosmoment är den ökande handeln över gränserna med ökad smittorisk.Trots alla positiva faktorer för grisen har vi ett av Europas lägsta avräkningspris till producent. Här är Ica och andra grossister medansvariga av skäl som jag nämnde i min första artikel. Dålig lönsamhet leder självklart till lägre produktion. Som grossist borde jag i dagsläget vara orolig främst av två orsaker, dels den ökande smittorisken, vad finns för kött att tillgå vid ett allvarligt sjukdomsutbrott i Europa, och dels den minskande tillgången på svenskt.Exportörer till oss inser snart att nivån här är så låg att priset kan höjas. Nej, ni grossister, se om ert hus medan tid är och låt bli att köpa upp resterande kvantiteter på spotmarknaden. Betala för svenskt kvalitetskött.Till sist vill jag uppmana kvalitetsdirektören och även andra att läsa Land Lantbruks (vecka 25) där beskrivs skillnaderna i svensk och andra länders grisuppfödning. Till dig, Johanna Stiernstedt, rekommenderar jag ett besök på en dansk svingård, sedan är du mycket välkommen hit och se på vår uppfödning. Vi kan ha en intressant och bra dialog.
