Ta fast tjuven!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sällan har väl ett större hyckleri, ett effektivare genomförande av det gamla tjuvtricket att rusa ut och skrika: ta fast tjuven, skådats. Redan partiledardebatten var beklämmande med fokus på några misstag, lätta att rätta till, med en kommunist med uttalanden, som i hans politiska fosterland medfört hans snabba försvinnande utan återkomst. Utan någon som helst tanke från oppositionen, att en växling vid makten är grundbulten i en demokrati, en förutsättning för utveckling och för medborgarnas samhällsintresse.
Om det nu finns detta stora intresse hos väljare, vilket även massmedierna och inte bara oppositionen tycks tro, att rota i dynga, varför inte då börja i rätt ända. Nämligen att i stället för hårdgranskning av dem, som ännu inte utövat politisk makt, ingående granska dem, som en längre tid utövat denna makt. Se hur de handhaft kriser vid katastrofer, handlagt viktiga miljöfrågor, om de raserat försvaret, om de skojat med reseräkningar, traktamenten, bruk av regeringsflygplan, fört svågerpolitik, stulit fattiga änkors fritidsboende, slagits på krogar, uppburit dubbla ersättningar, om de aldrig låtit en målare måla ett kök en veckända eller låtit passa ett barn etcetera utan att anmäla till vederbörande myndighet, aldrig försummat att betala licenser, parkeringsböter, dagisavgifter etcetera och därmed fastställt att ingen av dessa fått något enda stänk på änglavingarna.
Detta organiserande av sladdertackor för smutskastning av den högsta politiska ledning som enligt lag och i demokratiska former utsetts av ett fritt suveränt folk gör inte bara oppositionen löjlig i dess ansvarslöshet och maktsträvan utan gör vårt land jämbördigt med vad man kallar bananrepubliker.
Visst har det förekommit mycket klandervärt hos medlemmar av de regeringsovana segrande partierna med misstag, som löpande rättats men för detta "kärringaktiga" (obs detta uttryck har inte med kön att göra) snokande i människors privatliv måste sättas punkt. Jag som levde redan när Branting, en av mina politiska förebilder, rensade ut bolsjevikerna ur det som kom att bli Sveriges ärorika arbetarparti, när kvinnlig rösträtt infördes, när Sverige blev ett fritt folk med modern demokrati, skäms när jag ser politiska broilrar missbruka denna frihet. Till dem det vederbör, oavsett politisk tillhörighet eller samhällsklass, säger jag: vet hut, vet sjufalt hut!
Bertil Östbo
Årgång 1916