Tack för att jag fick svar!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Någon debatt blir det inte, bara en fundering till.. Toppen att man tar sig tid att svara från Västerviks sjukhus och Kenth Johansson, verksamhetens ansvarige, ringde även undertecknad som härmed tackar för det.
"Snabb och korrekt hjälp med information i telefon är prioriterat och en viktig del av våra vårdkedjor" börjar svaret på min insändare.
Nu vet jag att jag inte hör till de högprioriterades skara och att jag kommer att kallas till undersökning - i september!! Det var sistnämnda jag ville veta och som jag kanske borde fått, redan vid första samtalet för ett halvår sedan. Åtminstone i maj då jag ringde andra gången!
Sköterskan kunde ha svarat: "Du kommer att bli kallad men du får räkna med att det dröjer till framåt hösten&" Då hade jag nöjt mig med det, visst!
Jag vet att operationen gick bra, jag kom i tid, ingen spridning till levern som man dock nämnde och som tog nära en vecka att få ett glädjande svar på. Den längsta veckan någonsin..
Är det så konstigt att man inte blir fri från tankarna på att det kan ha börjat om, under de fem åren som gått?
Att åskan slagit ut växeln i början av juli, har ju egentligen inget att göra med min fundering ett halvår innan, inte heller med den märkliga upplysningen jag fick i maj. Läkarsvaret som slutar på följande sätt gör kanhända att jag inte behöver infinna mig överhuvudtaget.
"&händelsen utgör ingen medicinsk risk&" Men visst kommer jag! För att räta ut frågetecknet och stilla min oro. Tack för att jag fick svar.