Tågets komfort vida överlägsen bussens
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson har meddelat att regeringen inte kan lämna något besked om pengar till en upprustning av järnvägen. Det är nu som politikerna i landstingen kan visa om de menar allvar med en regionförstoring; vågar de satsa på fortsatt trafik på järnvägen, eller avser man att ersätta tågen med en säkerhetsmässigt och kvalitetsmässigt betydligt sämre busstrafik?
Jag veckopendlar mellan Västervik och Östergötland och åker därför med Tjustbanan rätt ofta. Under den gångna vintern har vi resenärer upprepade gånger fått se vad det innebär att halka fram i en buss på den kurviga och backiga väg 35. Om restiden Västervik-Linköping kan kännas lång på tåget så är den ändå överkomligt, men i en buss känns det som en evighet. Tågets komfort är vida överlägsen bussens och när det gäller säkerhet vinner också tåget varje jämförelse.
Man har ofta blandat ihop begreppen i diskussionerna kring Tjustbanan. Egentligen handlar det om två olika saker, dels om fortsatt persontrafik, dels om en höjning av standarden på järnvägen. Man kan mycket väl satsa på fortsatt persontrafik även om besked om upprustning dröjer; det handlar bara om att våga! Det torde även vara lättare att få pengar till upprustning om man kan visa att man från regionalt och lokalt håll satsar på sin järnväg!
Det finns goda exempel på andra håll i landet att man kan få en positiv utveckling även på järnvägar som Tjustbanan. Kinnekullebanan i Västra Götalands län är en sådan järnväg där persontrafiken för ett 15-tal år sedan var på väg att läggas ner, men där man har satsat från regionalt håll på att utveckla trafiken, trots att även denna bana har en låg standard och låga hastigheter. Trafiken har ökat så mycket att man har varit tvungen att köpa in nya fordon, inte för att ersätta de gamla utan för att höja kapaciteten. Nog torde denna potential finnas även för Tjustbanan.
Min fråga till landstingspolitikerna i Östergötlands och Kalmar län är: vågar ni satsa på fortsatt persontrafik på Tjustbanan och visa att ni menar allvar med att knyta regionerna närmare varandra, eller tänker ni, med bussolyckan utanför Uppsala i färskt minne, handla upp busstrafik på sträckan Linköping-Västervik? Vill ni låta Västervik förbli i bakvattnet eller vill ni knyta kommunen närmare till landets fjärde storstadsregion?