Tågtrafik - rena snurren!
Foto: MATILDA AHL Vem har ansvaret för tågtrafiken på Tjustbanan och Stångådalsbanan? undrar Ingvar Gustavsson.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 19 augusti 1996 öppnades Stångådalsbanan för direkttrafik Kalmar-Stockholm via Linköping. Det blev ett lyft för Kalmar och inlandskommunerna i Kalmar län att utan byte av tåg kunna åka direkt till Stockholm. Men det skall ju vara konkurrens och ny upphandling skedde som resulterade i att BK-tåg övertog trafiken. Det man missade var att SJ har monopol på sträckan Linköping-Stockholm och därmed upphörde direkttågen Kalmar-Linköping-Stockholm den 15 juni 2003. Resultatet har blivit att antalet tågresenärer minskat kraftigt och enligt uppgift vill nu BK-tåg dra in vissa tåg för att slippa köra dem tomma. Samtidigt har en upprustning skett på vissa ställen utmed banan, bland annat ny perrong i Blomstermåla.
När Electrolux beslutade om nedläggning av fabriken i Västervik beslutade regeringen om en upprustning av Tjustbanan på sträckan Linköping-Bjärka Säby-Åtvidaberg. Därutöver har det diskuterats att upprustning skall ske även av banan Åtvidaberg-Västervik. Detta är väl en självklarhet om målet skall nås att Västerviksområdet av arbetsmarknadsskäl skall knytas till Linköpingsområdet. Men det är då förvånande att det diskuteras att tågtrafiken på Stångådalsbanan upphör om några år. Det är ju samma järnväg Linköping-Bjärka Säby för Tjustbanan som skall rustas upp som för Stångådalsbanan där trafiken ev skall läggas ner.
I stället för att diskutera nedläggning borde en upprustning av Stångådalsbanan ske så att Vimmerby och Hultsfred på samma sätt som Västervik kunde komma inom pendlingsavstånd till Linköping. Enligt uppgift (Östran den 12 mars) skall infrastrukturminister Ulrika Messing fredagen den 18 mars lämna någon form av besked hur det skall bli med järnvägstrafiken och eventuellt inköp av nya tåg. Det är nödvändigt med snabba besked och beslut. Jag hoppas att den be- slutade satsningen på Tjustbanan följs upp med en satsning på Stångådalsbanan och att man ser till att direkttrafiken Kalmar-Linköping-Stockholm återupptas omgående. Inga flera långbänkar.
Om man inte kan satsa skall den som bestämmer ha modet att besluta om omedelbar nedläggning av tågtrafiken för det är ingen ide att köra med tomma tåg som ingen vill åka med. Det vore också bra med en redovisning av hur mycket pengar som satsats på Stångådalsbanan sedan 1996, pengar som går helt förlorade vid en nedläggning.
När det gäller Kust till Kustbanan Göteborg-Kalmar beror enligt uppgift (Barometern den 7 december) många förseningar på att Banverket saknar pengar till ett nytt ställverk i Gemla. Om man har ansvar för att trafiken skall fungera måste den som har ansvaret se till att nödvändiga investeringar görs. I Nybro skall dubbelspår anläggas för att hastigheten på sträckan Emmaboda- Kalmar skall kunna höjas. Men nu saknas pengar. Järnvägen Emmaboda-Karlskrona skall antingen läggas ner eller rustas upp och Banverket har lämnat förslag. Dessa satsningar är nödvändiga om Kalmar-Växjö-Karlskrona skall bilda en gemensam arbetsmarknad.
En satsning på infrastukturen är nödvändig om den negativa utvecklingen i Kalmar län skall vändas. Då skapas möjligheter för bland annat upplevelseindustrin att expandera. Men förutsättningen är goda kommunikationer så att folk kan komma hit på ett enkelt och bekvämt sätt. Inte dåliga som gör att företag och invånare löser enkel biljett härifrån.