Tågtrafik som har gjort sitt

Västervik2009-01-24 00:07
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I 130 år fanns det tågtrafik till Oskarshamn (där järnvägsstationen ligger granne med Gotlandsterminalen). Åtminstone de sista 25 åren var resandet väldigt lågt och 2005 ersattes de gamla Y1:orna med moderna bussar vilket visat sig väldigt lyckat. Trots det finns det krafter igång för att återuppta tågtrafiken.Även Tjustbanan har funnits i cirka 130 år. Där upprätthålls ännu trafiken och till denna linje är det meningen att tre eller fyra helt nya tåg ska köpas 2010 till en kostnad av cirka 40 miljoner per styck - trots att resandefrekvensen även här är blygsam. Graverande är att till priset av ett enda tåg kan man få 13 moderna Raskenbussar och skulle lätt kunna upprätthålla en avgång var
30:e minut i vardera riktning som nästan håller samma körtid. Men det tycks inte ens funnits på dagordningen. För många av oss som arbetar med kollektivtrafik framstår det här som minst sagt märkligt. Ingen som helst hänsyn tycks tas till demografin, tågbanors standard och vilken möjlighet det finns att få upprustning, fordonskostnader, driftskostnader, driftsäkerhet, alternativa satsningar på till exempel vägar och så vidare. Istället är det ovetskapligt tyckande och känslor som är härskande när det gäller tåg. Det finns en princip som kallas proportionalitetsprincipen. Den härrör från juridiken och säger att "det skall råda balans mellan mål och medel". Det är själva kärnan i mitt resonemang. Tåg är ett masstransportmedel och är som sådant utmärkt. Kust till Kustbanan är väl egentligen den enda banan i länet som har ett ordentligt existensberättigande. Elektrifierat, snabbt och ett rejält resandeunderlag. Så är inte fallet när det gäller den övriga tågtrafiken i länet. En trafik som kostar skattebetalarna väldigt mycket och som därtill har så mycket trafikstörningar att det emellanåt ligger på skandalnivå.
Läs mer om