Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Signaturen "Uppgiven men inte undergiven" replikerar den 13 januari på en insändare av Åke Möller, Fårhult, den 7 januari. Signaturen har dock inte förstått Möllers budskap, utan inriktar sig på det fåtal rader, där Möller nämner Sverigedemokraterna. Möller oroar sig för vad ett mångkulturellt samhälle för med sig i form av förlust av svenska traditioner, normer och värderingar. Han anser också att det inte är svenskarna som skall ändra på sig, utan att det är invandrarna som skall anpassa sig till det svenska. Han förespråkar således assimilation, en åsikt han delar med en stor del av svenska folket. "Uppgiven men inte undergiven" undviker, medvetet eller omedvetet, den självklara och stora frågan, nämligen vilket samhälle vi vill leva i framledes. Vi håller nu som bäst på att drastiskt förändra befolkningens sammansättning och att byta ut svenska folket och svensk kultur i rask takt. Och hur kan det i ett sådant läge komma sig, att den viktigaste samhällsfrågan, nämligen frågan om vi skall byta ut svenska folket och svensk kultur, överhuvud taget inte diskuteras? Det finns beräkningar som visar, att med oförminskad omfattning på invandringen kommer etniska svenskar att vara i minoritet omkring år 2050 ("Exit Folkhemssverige" av Ingrid Björkman, docent, Jan Elfverson, civilekonom, Jonathan Friedman, professor, Åke Wedin, docent). Vill svenska folket leva i ett sådant samhälle, vilket alltså kan vara ett faktum om några decennier? Vad vi med säkerhet vet, är att politikerna inte har frågat medborgarna om deras åsikter i frågan. Ett land behöver för sin identitet en sammanhållande kärna. Men vi riskerar, eller är på väg, att förlora vårt gemensamma språk, vår gemensamma historia och religion, vårt gemensamma kulturarv och våra gemensamma normer och värderingar. Vad återstår sedan som vårt sammanhållande kitt? Ovanstående frågeställningar borde "Uppgiven men inte undergiven" fundera på och ta ställning till istället för att göra fruktlösa försök att skrämma vuxet och förnuftigt folk med det lilla partiet Sverigedemokraterna, som dessutom inte ens sitter i Sveriges riksdag.
