Tankar kring kungabesöket
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det föll sig naturligt att åka till Överum med barnbarnen och står där med svenska flaggan och vinka.
Visst är det ett både trevligt och duktig kungapar vi har. Men med kungahuset är det ändå så att blodsband går före kompetens och demokrati. Om jag inte missminner mig har jag läst någonstans att kungen hellre skulle vilja vara bonde. Men kungen föddes istället till att bli kung. Sedan barnsben hjärntvättades han in i rollen.
Det underliggande budskapet är att de är lite finare än oss andra, eftersom de är blåblodiga.
Kungen får ej välja något annat yrke och i svenska grundlagen står också att kungafamiljen ej får fritt välja religion. De skall vara kristna och tillhöra den rena evangeliska läran.
Kronprinsessan Viktoria har deklarerat att hon väljer tronen framför kärleken, om det skulle vara nödvändigt att välja.
Jag är själv inte riktigt säker på vad jag tycker. Skall vi ha kvar vårt kungahus? Eller ska svenska folket själva få välja sin statschef?
Mina barnbarn gillar kungar, drottningar, prinsessor och prinsar. De kanske ska finnas till för att lite glans och fantasi åt tillvaron.