Tankefel i liberalismen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Liberalismen var utan tvivel ett stort språng framåt för mänskligheten när den först presenterades för en mänsklighet som levde på en jord med resurser som av de flesta betraktades som nära nog oändliga, men den passar extremt illa nu när vi för länge sedan insett att vi bor på en ganska liten planet med högst begränsade resurser. Vore det inte för denna begränsning skulle i vart fall en allvarlig orimlighet med liberalismen försvinna.
Men det finns allvarligare fel. Antag att vi startar med ett samhälle med jämnt fördelade tillgångar och släpper liberalismen lös, innebärande att var och en skall använda sin andel på bästa möjliga sätt. En del är arbetsammare och mer förslagna än ändra och efter en tid har vi fått en ojämnlik fördelning. Den som på så sätt fått mer har i sin hand ett utmärkt verktyg för att ytterligare öka på sin förmögenhet och vi har börjat resan mot ett alltmer ojämnlikt samhälle. Samhället gör visserligen försök att med lagstiftningens hjälp begränsa vådorna av denna utveckling men traskar hela tiden långt bakefter, och inte bara det, det förser entrepenörerna med verktyg och applåderar deras verksamhet, allt i den heliga tillväxtens namn.
De två effektivaste verktygen är utan tvivel penningsystemet och den till detta kopplade räntan. Jag ska inte orda så mycket om det utan bara konstatera att systemet har börjat löpa amok när det huvudsakligen används för spekulationsaffärer i stället för att fungera som ett lätthanterligt verktyg för betalning av varor och tjänster. I systemet är, så som det nu ser ut, inbyggt en tvingande nödvändighet för tillväxt, innebärande att de rika blir rikare och de fattiga fattigare samtidigt som vi, eftersom jorden inte är stor nog, snabbt närmar oss den punkt då väsentliga resurser börjar tryta.
Ojämlikheten ökar. Frustrationen ökar. Jordmånen för protester ökar och de övergår snart till terrorverksamhet. Stater inser inte vad som är grundorsaken utan tar till statlig terrorverksamhet för att bekämpa den folkliga. Och vapenleverantörerna jublar.
Och jag frågar: Kan liberalismen på något sätt bemästra denna för mänskligheten katastrofala situation? Eller bidrar den bara?
Åke Wiman, Sverker Thorén och Kenneth Hardy Axelsson kanske kan svara.