Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Sverige på 30-talet hade vi massarbetslöshet och det som kallades arbetslöshetsunderstöd fick inte vara för stort. Nej i stället pressades lönerna så att vi skulle bli konkurrenskraftiga ute i världen. Det hela solkades ner genom att fredligt demonstrerande svenska arbetare sköts ner av svensk militär.Men naturligtvis kan inte 30-talet komma tillbaka, vår alliansregering ansluter sig i ord till den senare genomförda svenska modellen med kollektivavtal och A-kassa. Visserligen har man gjort allt för att A- kassan skall bli så låg som möjligt och till och med försökt lagstifta bort för löntagarna att teckna egna försäkringar avtalsvis, men man håller ju hårt på den svenska modellen. Eller har vi missförstått det hela? Vi ser ju hur företagsledarna får stora bonusar och läser att det inte finns något utrymme för de anställda och självklart inget utrymme för sänkningar av pensionärsskatt och slikt.Så får vi uppgifter om att det saknas pengar i svenska hushållet och detta kanske möjligen beror på skattesänkningar på cirka 80 miljarder,men okej sänkningarna har i första hand gått till de välbeställda så allt är väl perfekt för vår alliansregering. Lokalt får vi förvänta oss enormataxehöjningar på nästan alla kommunala begivenheter som hyror, sotning, renhållning och så vidare och så vidare. Men som pensionär får man väl finna tröst i sänkt pension och dyrare mediciner. I övrigt får Västervik mindre i skatteutjämning medan Danderyd och andra "miljonärskommuner" kommer billigare undan. Allting sker alltså enligt perfekt omvänd Robin-Hood-modell.
