Traktorförare som hatar hästar?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vända om? Det kunde vi förstås gjort, men hur lockande är det att tvingas fly på en hal asfaltväg med en traktor i hasorna? Smått desperata "blockerade" vi vägen så föraren "måste" stanna - för han skulle väl ändå inte kallblodigt försöka meja ner oss? Nej, han stannade faktiskt, men inte var det långt ifrån den närmaste hästen, och så snart vi rörde oss i sidled för att kunna passera (och alltså inte var i vägen lika mycket) så satte han fart framåt. Nu blev hästarna riktigt skärrade.En av dem hamnade nästan i diket, en annan halkade ... men vi lyckade ta oss förbi oskadda.
Vi gissar att den här personen har ryttare och hästar som sitt speciella hatobjekt. Kanske har han dåliga erfarenheter av några som rider där de inte borde, men därifrån är steget långt, eller borde åtminstone vara, till att ge sig ut i trafiken och hämnas på oskyldiga varelser som råkar komma i ens väg.
Den här gången hade föraren tur och mötte några äldre och vana ryttare, så det hela avlöpte till sist utan skador, men lika gärna kunde det ha varit fyra småtjejer på utflykt och då kunde en svår olycka ha inträffat. Och ansvaret hade helt och hållet varit traktorförarens! Så är det nämligen enligt svensk lag. Han eller hon förväntas ha vett och omdöme att anpassa sin körning så olycksrisken minimeras. Den som inte kan eller vill det ska inte framföra ett fordon som är farligare än en trehjulig trampcykel.PS Vi vill understryka att alla andra vi mötte på vår långritt i Tjustbygden var exemplariskt vänliga och hänsynsfulla.