Ungdomsarbetslöshet och ungdomar på vallistor
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Däremot tonade hon ner omfattningen av ungdomsarbetslösheten. Den var överdriven och hon hade egen statistik över antalet arbetslösa ungdomar i Västervik. Var hade hon inhämtat dessa siffror?
Dessbättre tar Tomas Kronstål (s) ungdomsarbetslösheten i Västervik på större allvar. Konventionella insatser via arbetsförmedling och andra samhällsorgan räcker tydligen inte till, kanske beroende på överhetsperspektivet.
Ungdomar i åldersgruppen 18-24 år är ingen homogen grupp och förutsättningarna är olika att få fotfäste i samhället för ungdomar i denna åldersgrupp. Många blir till och med förnedrade om dom söker sina lagliga rättigheter vid arbetslöshet.
Klyftorna blir större, fler tar inte körkort, betalar dyrt för boende, om man ens kan tänka på egen bostad. Det finns många anledningar till att ungdomsministern inte ser mer allvarligt på ungdomsarbetslösheten och det är inget försvar att det förvisso blir ännu värre med en borgerlig regering.
Ministerns oro för att det är för få ungdomar på vallistor tål att begrunda. En hygglig placering på en riksdagslista är inte fy skam, men att kandidera till kommunfullmäktige ger inte mycket i utbyte. Numera är det kommunstyrelsen med kommunalråd i spetsen som bestämmer politiken. De flesta kommunfullmäktigeledamöterna får numera nöja sig med att bli ja- eller nejsägare, vilket knappast attraherar någon och allra minst ungdomen.
Eliten både styr och bestämmer.