Utflyttning av statliga verk
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om jag inte minns fel var orterna Kristianstad, Linköping, Örebro, Karlstad och Gävle. Efter röstsammanräkningen fick vi veta att Linköping hade vunnit med övervägande majoritet. Vi väntade på det slutgiltiga beskedet, och det fick vi. Det blev Borlänge som inte ens varit med tidigare. Gunnar Sträng hade nämligen lovat ?Röde Börje? i Borlänge att han skulle få ett statligt verk och så blev det.
Nå, vad hände sedan? Jo, besvikelse och ilska överlag. Många sa upp sig. Många hade rotat sig i Stockholm, man hade hus. Fruar eller män hade bra jobb i stan så vad skulle man göra? Själv sa jag upp mig men blev erbjuden ett jobb vid vägförvaltningen i Södermanland med stationering i Nyköping och det tog jag.
Hur gick det då för dem som följde med till Borlänge? Jo, många blev veckopendlare och andra ?byggde fast sig? i nya hus. Äktenskap sprack och alkoholism förekom. Jag minns inte hur många som stannade kvar men faktum är att ?vi som varit med? och var ute i regionerna märkte kompetenssänkningen, det var svårt att få besked.
Mot bakgrund av vad jag själv varit med om undrar jag vad konsekvensutredningen (om det finns någon) säger? Vad sysslar vi med? Man skall aldrig upphöra att förvånas och mot dumhet kämpar även gudarna förgäves.