Vad tänker en vice överåklagare?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Antingen vill KS skydda socialdemokraterna för förväntad negativ press inför valet (inte troligt) eller skydda FR så att han och familjen får glömma de osmakliga påståendena i mejlen (inte särskilt troligt) eller så tycker KS att under ett valår så får valdeltagarna/partiledarna faktiskt finna sig i denna sorts kampen!
Jag vill helst inte tro att det sista alternativet är riktigt, men när Lennart Brewitz i VT under rubriken Satir som livselixir skriver "Ett konstruktivt sätt att hantera indignationerna skulle annars kunna vara att ta lärdom av varandra. Stackars Reinfeldt kunde elda upp en och annan SSU-flagga" blir jag både förvånad och rädd. Jag vill för den goda sakens skulle tro att detta är menat att vara satir - men tyvärr är det lätt för den som vill att missförstå.
Jag hoppas slippa fysiskt våld som tilltal mellan partierna men också slippa rena lögner eller förtal av den art som mejlen mot privatpersonen Fredrik Reinfeldt innehöll.
Jag hoppas att politiker och andra debattdeltagare nöjer sig med den sortens osanningar som vi vant oss vid; valda avsnitt ur artiklar, statistik, väljarundersökningar med mera. Jag kan också acceptera bruket av så kallade "vita lögner", det vill säga man glömmer vad man sagt eller gjort, man låtsas inte inse betydelsen av något som hänt "jag/vi tar fullt ansvar"och så vidare.
Men, visst börjar det bli jobbigt att tro på den maktens företrädare som efter att ha haft möjlighet att åtgärda ett problem under 4, 8 eller 10 år, säger "men nu ska vi verkligen ta itu med det".
Varför inte visa både meddebattörer och väljare litet respekt - alla goda tankar är inte partimärkta.