Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Västervik är en beundransvärd stad, vacker och otroligt kliniskt välstädad från skräp och borstad från sand på trottoarer och vägar. Men när man som jag bor i Överum är det knappt så man ser asfalten under sand, sten och grus på bil-, cykel- och gångvägar.När biltrafiken ångar på så kan man tala om att det dammar och ryker som bara fan, går inte att sitta på altanen och ta en fika, kaffekoppen och bullarna blir omedelbart överskölja av grus och det knastrar i käften när man tar en kopp kaffe och tuggar på en bulle. För att inte tala om hur tvättkläderna ser ut när de hänger ute på tork. Och fruntimren vill gärna vårtvätta fönstren, men det får säkert vänta till framåt förvintern när snön faller igen så sanden göms i nysnön.Gud bevare Västervik från dess bihang till småorter.
