Våga vara förälder!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla barn har skolplikt. Lärarna tvingas att ta hand om dessa barn. Det finns inget krav på föräldrarna att de har bry-sig-om-plikt och plikt att komma på föräldramöten. De som var barn på 70-talet har i dag egna barn i skolan. Många har anammat sättet de själva blev uppfostrade på. Barnen ska fritt få bestämma, inte tvingas till något och inte behöva ta ansvar för vare sig själva eller andra.
Det är vi som föräldrar som lär barnet vad som är rätt eller fel. Det ansvaret kan aldrig läggas över på dagis eller skolan. Vi vuxna är inte snälla om vi låter barnen få som de vill i alla situationer.
Det är elakt mot barnet om vi inte är tydliga och sätter klara gränser. Tyck inte synd om ditt barn för att det blir ledset när det får en gräns. Barn har rätt att visa sin ilska om de inte får som de vill. Det viktiga är att man som vuxen inte viker sig, så att ett nej plötsligt blir ett ja. Då vet barnet varken ut eller in och blir otryggt, osäkert och testar ständigt sin omgivning både hemma och i skolan.
Osäkra människor, och i synnerhet barn, har en förmåga att dölja sig bakom mask av tuffhet. Är de ledartyper får de med sig andra lite osäkra individer och vips har man ett helt gäng av tvivelaktiga karaktärer att tampas med som lärare.
Om jag har misslyckats med mina barns uppfostran kan jag tänka över hur många personer som mår dåligt på grund av mitt handlande; lärarna, de skötsamma barnen, men även de barn som hänger på mitt barns dumheter plus mitt eget barn, inte minst.
Till alla uthålliga lärare vill jag säga: Våga säga ifrån när din gräns är nådd. När du inte orkar längre. Det gagnar inte barnen att du kämpar på och tror att du måste klara allt själv.
Till alla rektorer och skolchefen vill jag säga: dessa barn som vägrar inrätta sig och har fullt upp med att provocera sin omgivning måste tas ur klassrummen och de stora grupperna.
Bilda i stället mindre grupper med tydligt ställda regler och mål och där personaltäthet råder! I teamet runt dessa elever kan det finnas en lärare, specialpedagog, kurator och elevassistenter, som kan börja från grunden med eleverna. Målet ska vara att de ska kunna återvända till klassrummet när de visar sig mogna för det.
Tidiga insatser borde väl i förlängningen visa sig vare en samhällsekonomisk vinst.
Ett barn som behandlas med respekt, visar respekt.
Ett barn som får empati kan känna förståelse för andra.