Vågar vi stå upp för våra tankar? När man hör att våra ungdomar går arbetslösa och inga bostäder kan erbjudas för att dom ska kunna studera på annan ort, blir man både frustrerad och förbannad på den politik som förs.
Är det inte dags att använda det som finns innanför pannbenet och driva en politik med sunt förnuft som passar in i verkligheten. I dag verkar det som politiker lever i utopi och vi medborgare går omkring som zombies.
Vi för ett kökssnack med invändningar som inte avgör någonting. Skolor, sjukvård och äldrevård går på knäna. Vad gör vi medborgare för att ändra på det här? Om inte våra förtroendevalda kan föra en verklighetstrogen politik måste vi medborgare sätta ner foten och begära ett resultat i positiv riktning. Eljest får vi räkna med att vårt välfärdssystem som vi byggt upp brakar ihop och slutar i en ände med förskräckelse.