Valfrihet och personligt ansvar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Själva nöjer de sig med mindre. En sådan rörande oegoistisk kamp väcker varma känslor.
Därför går en tacksamhetens tanke i dag till: Alla dessa engagerade politiker och makthavare runt om i världen som, envetet, oegennyttigt och till sista champagnedroppen, är beredda att slåss för frihet, demokrati och den fria marknaden - globalt, men även för den enskilda lilla människans lilla personliga frihet att välja.
Det lär ju finnas resurser så att det räcker åt alla. Det är bara att välja!
Valfrihet för u-länder att göra sig av med sina naturtillgångar (olja, kol, malm, arbetskraft, mänskliga organ, sexslavar och så vidare) till hur låga priser som helst.
Frihet att för äran, och kanske en liten slant, ta emot västvärldens strålande sopor.
Frihet att med svältens hjälp hålla sig slanka och seniga, vilket också fungerar utmärkt som barnbegränsande metod.
Frihet att dela moderna sjukdomar med civiliserade länder och i mån av kreditvärdighet också våra svindyra mediciner.
Frihet att låta sig manipuleras av västvärldens kemiföretag till att odla deras moderna, geniala mirakelgrödor istället för simpel mat. Moderna grödor ger pengar! Pengar som räcker till utsäde, bekämpningsmedel och svältkost för hela familjen - ett tag.
Frihet att köpa billigt (i alla fall i början) överskott från välvilliga högproducerande jordbruksländer och därmed effektivt slå ut det egna jordbruket.
Frihet från skolgång och multiplikationstabell för större delen av världens barn.
Men också frihet för västvärldens lilla människa att välja om hon vill arbeta, vara frisk, ha någonstans att bo, ha tänder på gamla dar, eller inte. Det är bara att välja! Så enkelt är det. Alltså; du har dig själv att skylla om du är sjuk, arbetslös och /eller fattig. Du har valt fel föräldrar.
Det är saligt att giva. Särskilt när tv visat bilder på sjuka små barn med en hel svärm av flugor runt de matta ögonen. Då drar stora jippot igång och miljonerna rullar in från godhjärtade människor. Efter avslutad insamling firar "de godhjärtades styrelse" sitt lyckade engagemang med pukor, trumpeter och stora banketten. Efter banketten är den insamlade summan nere på en mera rimlig nivå.
Man ska nämligen inte genera mottagarlandet med alltför stora gåvor - det kan vara kränkande och verkar dessutom överklassigt och lönndrygt. De ska känna att bollen ligger hos dem. Framförallt ska de ha friheten att välja hur de ska komma till rätta med utsugning, översvämningar, torka, skogsdöd och ökenspridning - naturkatastrofer som initieras i andra energislukande delar av världen. Till och med krig och inbördeskrig är ofta iscensatta och regisserade av så kallade demokratiska krafter i länder vars befolkning sakta men säkert lyxkonsumerar ihjäl sig.