Välj glädjen i Västervik
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dag fick vi svar på en av frågorna. Västervik skryter med titeln "visstaden". Vad då visstad? En visstad där det ska vara tyst klockan elva på kvällen? Är det en visstad?
Som ett exempel på detta kan vi ta kvällens händelse. Vi sitter på en restaurang i staden, en av sommarens få sköna kvällar. En av Västerviks trubadurer spelar, vilket var anledningen till att vi valde att gå ut denna kväll. Vi har jättetrevligt och lyssnar på skön musik fram till klockan fem i elva. Någon minut efter elva gör trubaduren ett avbrott och meddelar att klagomål framförts och han måste sluta spela. Vi i vårt sällskap sitter som frågetecken. Vad är det med folket i den här staden?
Planteras det blommor är det fel sorts blommor, spelas det musik är det fel sorts musik, den spelas för högt och för länge, är det mc-träff bullrar motorcyklarna för mycket och renoveras fönster är det fel färg på dessa.
Till alla er som är snabba på att kritisera och klaga, använd energin till bättre saker. Njut av de vackra blommorna, kom ner och lyssna på den härliga musiken som spelas och se de glada människorna som sitter och njuter (bor du nära och måste sova finns det öronproppar att köpa). Var glad att folk är måna om sina hus och vill renovera och göra fint (vi alla har kanske följt följetongen rosa huset på Rådhusgatan). Var också glad över att Västervik är satt på kartan tack vare alla mc-åkare samt samt att vi har en av Europas största, finaste campingplatser. Var glad att ambitionen till att sätta staden på kartan finns genom alla trevliga evenemang!
Var rädd om denna stad och låt den blomma som den kan göra, låt den inte vissna!